The great white...

När jag - för en tid sen - sa till en av mina vänner att jag skulle åka till Sydafrika
berättade han att han hade hört att man där kan få gå ner i en stålbur i havet och
möta VITHAJAR...!!!!
Men det skulle vara väldigt, väldigt dyrt - hade han hört.
"Det spelar ingen roll ... jag skulle ändå aldrig gjort det!!!" - tror jag att jag svarade.

"Hajen"-filmerna... och en dokumentär som jag sett på TV om hur en vithaj attackerade
en sådan bur har satt djupa spår i mig - skräck!!!

Vill minnas att min vän sa till mig att "det är den ultimata adrenalinkicken...!!!"
Jag är INTE ute efter sådana kickar... men föreställde mig att det säkert är så!!!!!!

Väl nere i Sydafrika började vi träffa på flera st som hade varit nere i "buren"...
De var helt exalterade över upplevelsen!!!
Jag måste erkänna att nyfikenheten... väcktes, när de berättade om sina
upplevelser.

Vi ställde mycket frågor.
Hur stor är chansen att alls få se vithajar?
Står man ensam i buren? Hur djupt sänks den ner?
Hur får man luft? Använder man tuber?
Men viktigast av allt: Hur säkert är det...?
Och hur berörs hajen...?

Vi började bli mer än nyfikna...

Vi frågade - i stort sett alla som hade gjort detta - om säkerheten för den som
är nere i buren,
men också hur hajen berörs...
Hajen får inte - på något sätt - plågas eller fara illa!
Dessa två kriterier var tvungna att uppfyllas för att det överhuvudtaget skulle
vara något för oss att alls tänka på........

Vi fortsatte att informera oss.
Bl.a. pratade vi med två kvinnor som arbetade på ett resecenter.
"Det är till 11o % säkert, och det plågar inte hajarna" - sa den äldre av dem.
De hade också en film som visade hur det gick till.

KUNSKAP... förändrade vår uppfattning
om en sak som från början lät fullständigt tokig!!!

När vi noggrant hade tänkt över det hela
(och dessutom fått veta att det inte alls var så dyrt som min vän hade hört
- priset var rimligt i förhållande till upplevelsen -)
så beslöt vi oss för att göra det!!!

Vi fick veta att den som vill göra detta ska bege sig till en plats som heter Gaansbai.
Gaansbai är en liten by som ligger öster om Kapstaden.
Området sägs vara rikt på vithajar!
Det sades i en tidningsartikel att det finns HUNDRATALS (!) vithajar längs Cape-kusten...

Tidigt i lördagsmorse (28/10) kördes vi till Gansbaai...

Märkligt nog så kände jag inte någon större oro inför vad som väntade...
Jag tror att all information vi hade samlat på oss skapade ett slags lugn och en trygghet.

Framme i Gansbaai gick vi ombord på en båt.
Det visade sig att vi skulle bli omkring 20 st. som skulle ut tillsammans.
Bland det första man reagerar för är stålburen...
Jag tror att det kittlar till lite grann i magen hos de flesta när man ser den!!

Båten lägger ut...
Robert, som leder expeditionen, informerar oss om allt vi behöver känna till;
vad vi får och vad vi inte får göra, hur vi smidigast tar oss i och ur buren mm.

En bit ut från kusten stannar man upp båten och ankrar den.
Vi ser två andra båtar några hundra meter ifrån oss.

Fyllda av spänning tittar vi åt alla håll efter... FENOR...
Robert berättar att hajar ofta simmar helt och hållet under vattenytan,
man ser ingen fena... men plötsligt finns de ändå där!!!

Ett stort avhugget fiskhuvud - från en elefanttonfisk - sätts på ett flöte
och kastas ut, samtidigt som man häller ut en slags fiskolja i vattnet
som ska locka till sig vithajar.

Efter ca 20 min. ser vi hur det hoppar och studsar i vattnet framför
en av de andra båtarna!!!
Vi vet att avståndet mellan våra båtar bara är ca 200 meter,
kanske kommer vi också snart att få besök...

Det dröjer inte många minuter förrän en mycket vacker skapelse
- på ca 2, 3 meter - elegant glider fram precis under vattenytan
alldeles invid vår båt..., VITHAJ!!!!!
Den simmar runt vår båt en kort stund och ger sig sen vidare.


Nu sänker Robert och hans kamrater ner stålburen i vattnet.
Den är ordentligt förtöjd på ena sidan av båten.
Vi byter snabbt om till våtdräkt och cyklop (det får man låna på båten).
Ingen får gå ner i buren ännu. Vattnet är kallt, ca 16 grader...
Det kan dröja ett tag innan hajen - eller andra hajar - dyker upp igen.

Ingenting händer nu på ett tag.
Vi sitter och väntar och väntar...
"Tänk om man inte får se något mer av hajarna...,
man får kanske inte uppleva dem alls nere ifrån stålburen...,
aja... vi har ju åtminstone fått se en vithaj och den riktigt nära..."
- tankar kom och gick.

Men vi skulle inte bli besvikna...
Plötsligt... är den hos oss igen!
Robert öppnar takluckan till buren. "Nu får ni hoppa ner", ropar han!


Buren är rektangulär (ca 2,5 m*0,5 m).
Vi har fått veta att vi ska vara nere 5 st. åt gången.
Jag vill ner med första gruppen...
Risken finns att man inte klarar av att gå ner efter andra
om de upplevt det skrämmande,
och man har sett deras reaktioner och hört dem berätta...

Men de första 5 platserna fylls omgående!
Med stora ögon observerar vi - från däck - vad som händer...!!

Ett par decimeter av buren sticker upp ovanför vattenytan.
Man använder varken tuber eller snorkel...

Jag står närmast på tur.
Efter ca 10-15 min. ber Robert en av de som är nere i buren att stiga upp
och ber mig klättra ner...!!!
Nu är det dags!
När jag är halvvägs nere hänger han på mig en viktsten,
så att jag lättare kan sjunka ner (alla som ska ner i buren får en sådan om halsen).
"Ta dig längst bort till vänster", ropar Robert!

När hajarna inte finns i närheten håller man huvudet ovanför vattenytan.
När de är på väg mot oss ropar besättningen:"Down, down, down, SHARK!!!"
Man tar ett snabbt andetag och går ner under ytan...
Cyklopen hjälper en att tydligt se hajen!!!
Sen upp och hämta ny luft och ner igen!
Den simmar lugnt och fint, precis framför oss i buren...
Den är bara ca 1, 2 meter ifrån oss!!!!

Ibland kommer den mot oss rakt framifrån, ibland från vänster
och någon gång från höger.
Jag känner mig helt trygg i stålburen!!!
Nu ser jag den inte längre - inte åt något håll... den är borta, tror man...
En tysk kille som står bredvid mig i buren säger att han nyss såg den simma
under oss, under buren!!!



Nu är det min tur att gå upp och lämna plats för andra.
Alla ska förstås få chansen att - på nära håll - få skåda detta
vackra, respektingivande, havsvidunder!

Vithajen målas ofta upp som en riktig "killer-machine", ett monster...
men enligt Robert - som verkar ha stor kunskap om vithajar -
är de inte aggressiva.
En tidning beskrev dem som "en av jordens mest missförstådda djur!"
Jag vet inte riktigt vad jag ska tro...
Jag vet bara att jag förmodligen skulle få en hjärtinfarkt... om jag skulle
hamna i vattnet - utanför buren!!! :-)))

Det är inte alla alla som vill gå ner i buren... Det är förståeligt!

Att stå på däck och följa dem är också en mäktig syn!!!

Hajen kommer och går.
Det överraskar mig att den nonchalerar betet - det stora fiskhuvudet...
Den verkar mer nyfiken på oss och på båten!!
Lite senare dyker en annan vithaj upp.
Den är intresserad av betet...
Den är livligare, den kämpar verkligen för att nå det!

Jag går ner i buren en gång till.

Efter omkring tre timmar återvänder vi till Gansbaai
- med minnen för livet!!!!!!

Att Gansbaai är rikt på vithajar bekräftas av en tidningsartikel
som vi läser när vi kommer tillbaka till vårt logi. Det sägs i den att
ett Australiensiskt TV-program listat de 10 bästa platserna i världen
för att uppleva vithajar...
På första plats kom... : GANSBAAI, Sydafrika!!!!!!

Table Mountain

Få städer kan mäta sig med Kapstaden när det gäller skönhet!
Förutom att staden har en mysig hamn i en vacker vik i Indiska Oceanen
så beror det också väldigt mycket på att staden ligger alldeles vid foten av
ett stort berg, Table Mountain!!

Table Mountain reser sig nästan som en vägg rakt upp precis bakom staden.
Det är ganska högt, drygt 1000 möh. Toppen är helt platt... Det är vackert!!
Det finns en linbana som löper dit upp.
Idag - vår sista heldag i Kapstaden - bestämde vi oss för att åka upp med den.

Kabinerna är stora. En enda kabin kan svälja 65 personer!
Golvet roterar, det innebär att alla passagerarna kan få njuta av en
360 graders panorama-vy!!Det gick fort att ta sig upp på det här sättet, ca 5 min.

Uppe ifrån berget var utsikten vidunderlig!!!
Rakt nedanför oss låg Kapstaden och Indiska Oceanen...
Jag önskar att alla någon gång får möjlighet att sitta på en sten däruppe
och njuta av utsikten!

Efter att ha suttit ganska länge och njutit av den storslagna vyn,
gick vi sen en vandringsrunda på ett par km som man har anlagt där uppe.
Toppen är ju - som jag tidigare nämnde - platt...

Framåt kvällen packade vi eftersom vi lämnar staden mycket tidigt
i morgonbitti.

Sydafrikas "Alcatraz"

Det finns en liten ö som ligger strax utanför Kapstaden som säkert väcker starka känslor
hos många sydafrikaner... Robben Island!

De vita har i århundraden använt den här lilla ön - 5km lång & 2km bredd - till att
föra bort personer som inte riktigt ansetts passa in i samhället.

Kriminella förpassades ut där.
Mentalt sjuka skeppades dit, trots att det inte fanns någon utbildad personal
för att kunna ta hand om dem...
Den fungerade också som en spetälske-koloni.
Omkring 3000 personer som led av spetälska ligger begravda där.

Men mest känd har den nog blivit pga de politiska fångar som fördes dit.
Som mest satt 3000 politiska fångar samtidigt (om jag minns rätt),
och den mest kände av dem var Nelson Mandela.

Igår gav vi oss ut till Robben Island.

Nelson Mandela satt här i inte mindre än 18 (!) år.
Många av åren fick han sitta i ensamcell. Vi fick se den. Den var inte stor...
gissar att den kan ha legat på ca 6 kvadratmeter (3*2m)!
Det fanns ganska många sådana små celler i det blocket...

Fångarna fick inga skor, inte ens fick de äga ett par strumpor...
Inget fönster, bara galler och sen öppet rakt ut. Kunde bli kallt på vintern!!

Vi visades ett rekreationsrum. Det öppnades först på senare år och fick bara användas på söndagar.

Man kan se den här ön ganska tydligt ifrån Kapstaden.
Jag vet inte riktigt hur långt det kan röra sig om i km...
men det tog ca 40 min att ta sig hit med båt.
Det tar ungefär 30 min att åka till Ven, så inte mycket längre bort ligger den...
Då undrar man kanske om ingen försökte fly någon???

Jo, det fanns de som försökte... men guiden nämnde bara en enda som lyckats!
Han hade gjort sig en slags båt och verkade komma undan!!
Det var ingen lätt uppgift. Vakter var utposterade och dessutom finns det vithajar
i området...

1991,92 tömdes fängelset.

Guiden berättade att det idag bara finns omring 100 personer på Robben Island.
Han är själv en av dem.
Jag tror aldrig att jag har guidats av någon - någonstans - som fångat en resegrupps
uppmärksamhet som denne äldre man lyckades göra!!
Hans berättarförmåga var helt fantastisk!!!

När guidningen var slut tog jag upp en traktat och frågade honom om jag
fick lämna honom den.
"Eftersom du bor så isolerat undrar jag om jag får lämna den här till dig", sa jag?
Han tog gärna emot den och sa att han skulle läsa den!

Strax efter frågade han mig om det är... "Vakttornet?"
När jag bekräftade det, sa han att han tyckte om Vakttornet och brukade läsa den!!!
Han frågade om jag är ett Jehovas vittne. Och sa att det händer att J.V. kommer ut på ön. (Apg.1:8).
Han upprepade att han skulle läsa traktaten!

Godahoppsudden och vinfarmen

Besöker man Kapstaden är det ett måste att också ta sig de sista 20 km:na söderut.
Då når man fram till den - för sitt strategiska läge - världsberömda Godahoppsudden.

Vi gav oss dit ner idag.
Godahoppsudden är gjort till ett naturreservat. Den är ganska karg och stenig...
men genom sitt bergiga landskap - den ena bergstoppen efter den andra reser sig
majestätiskt långt ut på udden - så är vyerna hissnande vackra!!!
Vi såg en vacker antilop - enligt guiden Afrikas största - och en del babianer som lever här.
Plötsligt dök det upp två stora valar som lekte ganska nära kusten, spännande!!!



När vägarna tog slut fick vi vandra sista biten ut till Cape Point...
Det var en ganska tuff stigning upp till en gammal fyr.
Sidan om fyren har man placerat en stolpe med mängder av skyltar
som anger avståndet till stora städer runt om i världen!

Här uppe tror jag att tankarna hos många svindlar...
Den som tittar rakt ut vet att nästa landmassa är Antarktis, Sydpolen,
400 mil söderut!!!

Det var den här udden de gamla europeiska sjöfararna tvingades runda när de skulle österut.
Två st monument var uppsatta ute på udden, ett som berättade vem som först kom hit
- det var en portugis, någon gång på 1400-talet - och ett som tillägnades Vasco de Gama.

Här möts två mäktiga oceaner: Atlanten och Indiska ocanen.
Guiden berättade att idag var vattnet på Atlantsidan ca 11 grader,
medan det var över 20 (!) grader på andra sidan, i Indiska ocanen!!!!!!!
Hur kan differensen vara så stor..., så nära varandra???
(Svaret kan heta Golfströmmen... men jag vet inte säkert.)


Visste ni att det finns pingviner i Afrika?
Bara en liten bit ifrån Godahoppsudden finns det en pingvin-koloni!
De är ganska kortväxta, når oss knappt till knäna... men är väldigt söta!!!!


Dagen avslutades med att vi åkte upp till en vingård, stax utanför Kapstaden.
Sydafrika är bl.a känt för sina fina viner!
(Något jag själv tidigare har prövat på... det var ett vitt vin härifrån.)

Den här gården producerade 900 000 flaskor på ett år!
Vi gick in i en stor lokal som rymde otroligt många vinfat...
där fick vi information om deras verksamhet.

Det blev vinprovning!
Vi fick prova 4 st olika viner tillsammans med lagrade ostar, mums!!!
Vinerna var ett rött och tre st vita, varav det ena var ett sött dessertvin.
Jag köpte med mig ett rose'vin som jag blev nyfiken på.

Kapstaden - vacker men skrämmande...

Igår landade vi på en plats som under långliga tider har varit ett klassiskt landmärke,
kanske särskilt för sjöfarare: KAPSTADEN!!!

Känslan som slår en när man väl är här är att man är riktigt långt söderut...
Tittade idag på en världskarta och överrumplades lite grann av hur långt söder
om ekvatorn vi befinner oss!!

Bland det första som slog mig när jag kom hit igår och promenerade genom staden
var hur VACKER den är!!!!!

Staden ligger vid foten av ett stort berg, Table mountain.
Här är lagom med skyskrapor... inte för många... men ändå några st inne i centrum,
som skapar en trevlig siluett!
Long street är en av huvudgatorna och består av många, gamla, fina 3-5 vån hus.
En del är byggda i slutet av 1800-talet... (Vi bor på den här gatan.)
Som Jim uttryckte det - när vi satt på en av alla restauranger som kantar den här gatan -
påminner den om en gammal "Western-gata"!
Hamnen är mycket stor, men hur mysig som helst och sjuder av liv!!!

Någon sa att Rio de Janeiro - i Brasilien - räknas som världens vackraste stad,
men att Kapstaden betraktas som den NÄST vackraste...
Jag tror att väldigt många som har varit här håller med om det!!!
Står man nere i hamnen och tittar innåt mot staden har man en riktigt fin vykortsbild
med Table Mountain i bakgrunden.


När vi gick hem från hamnen igår var jag nära att bli rånad... det var i alla fall så jag upplevde det!
Jim hade gått lite före. Jag stod i närheten av skyskraporna och filmade de under ifrån.
Det syntes nog lång väg att jag var turist i stan...
När jag sen passerade ett övergångsställe
för att gå ikapp Jim, kunde se honom en bit bort, skingrades plötsligt fyra ynglingar som hade stått tillsammans vid sidan av...
De gick lugnt men med bestämda steg mot mig.
Den ene så att han stängde av trottoaren för mig... Han sträckte ut handen mot mig,
vet inte vad han tänkte göra men det kan ha varit videokameran som jag hade i handen
som han var ute efter...
Reflexmässigt gjorde jag en bestämd undanmanöver, ryckte kameran åt motsatta hållet
och hoppade ut på gatan och gick fort runt och bort ifrån honom!
Jag blev mycket rädd!!! Det var kuslig upplevelse... :(

Senare på kvällen satte vi oss en liten stund på ett Internerkafe',
som ligger i samma hus som vi bor i. Det var ganska varmt där inne så medan jag
väntade på att Jim skulle bli färdig gick jag ut, men bara några meter precis utanför entre'n
och hämtade lite frisk luft...
Nästan direkt var en kille framme hos mig och erbjöd mig marijuana!!!
Det kändes också obehagligt... det är faktiskt första gången jag erbjudits narkotika!!!
Jag berättade tidigt för honom att jag är ett Jehovas vittne och uppmuntrade honom
att lyssna till J.V. nästa gång han träffar på ett vittne. Han berättade att han kom ifrån
Nairobi i Kenya. Vi skiljdes i en vänlig anda.

De här upplevelserna skrämmer mig lite grann fortfarande...,
men jag har lärt mig en hel del på dem!!!

Informellt vittnande

Människor här nere verkar ta sig mer tid till att fundera lite djupare över livet...
... åtminstone jämfört med hemma i Sverige.

Här är det lätt att komma in på och börja samtala om livets mening.
Det sker så naturligt!
Människor tänker i andliga banor.

Vi har berättat lite överallt vilka vi är - att vi är Jehovas vittnen.
Det börjar ofta med att folk frågar hur länge vi ska stanna i Afrika. När de hör att vi ska vara borta så här länge undrar nästan alla vad vi ska göra... och det leder ofta till intressanta och många gånger djupa samtal.

Man behöver aldrig vara blyg över att berätta att man är ett Jehovas vittne.
Jehovas vittnen har ett gott renome'e i landet, vi är välkända och uppskattade!!!

Taxichauffören som hämtade oss när vi landade berömde J.V.
Han tyckte att J.V. är den religion som är bäst på att undervisa i Bibeln!!!

Redan första kvällen fick vi ett mycket långt samtal med en 25 årig kille som bodde i den flerbäddsstuga som vi fick logi i. Samtalet fortsatte sen nästa morgon...
Människor är verkligen intresserade av att utbyta tankar om andliga ting, och man är bra på att lyssna också!


Den trevligaste erfarenheten vi har varit med om upplevde vi sista veckan vi bodde i J-burg.
Vi återvände till vårt logi efter safariresan, men fick nu flytta in i en annan flerbäddsstuga.
Här bodde redan två killar, en på 33 år som arbetade om dagarna och hade detta som ett tillfälligt logi. Och en annan kille, 37 år gammal, Gerhard.

Vi fick omgående väldigt bra kontakt med Gerhard.
Han hade vuxit upp i ett metodistiskt hem. Senare sökt sig till andra frikyrkor,
bl.a pingstkyrkan.
Han berättade öppet för oss om de svårigheter han upplevt de senaste åren. Han behövde verkligen tömma av sig... Vi lyssnade.
Sen fick vi möjlighet att uppmuntra honom med många fina tankar ifrån Bibeln!!!
Gerhard lyssnade och tog ofta upp samtal kring andliga ting under de 6 dagar som vi bodde under samma tak.
Han fick "Vad lär Bibeln"-boken.

Senare frågade vi honom om han ville följa med oss till söndagsmötet på Rikets sal.
Det ville han! Han åkte med oss dit. Det var ett väldigt fint föredrag som vi fick lyssna till
och Vaktornsstudieartikeln var mycket uppmuntrande!! Många vänner kom fram till honom och hälsade på honom.

När vi återvände till vårt logi sa han att han fullständigt hade ändrat sin uppfattning om Jehovas vittnen!!!
Han sa att föredraget hade varit bra och att råden som hade getts i Vakttornsstudiet
(om familjelivet) var fina och mycket praktiska!!!
Och vännerna i församlingen tyckte han om.
"Jag är glad över att ni inbjöd mig att följa med er", sa han!!!

På kvällen - samma dag - uttryckte Gerhard igen hur glad han var över att han hade följt med till Rikets sal på förmiddagen och vilka fina människor han hade träffat där!!!
Han sa det helt spontant - bl.a inför den andra killen - det var så härligt att höra!!!!!
Han tog samtigt fram en papperslapp med ett mobilnr på. Det var telefonnumret till en äldstebroder som han hade fått. Gerhard sa att han skulle ta kontakt med honom och att han ville komma på nya möten!!!!!

(Jag hade svårt att hålla tillbaka tårarna...)


Nästa dag (mån 23/10) hämtades vi redan kl 05.30 på morgonen för att åka till flygplatsen och flyga ner till Kapstaden.
Gerhard gick också upp då och tog ett innerligt avsked av oss...


Samma dag - på kvällen - gick vi in på ett internetcafe' i Kapstaden och såg att Gerhard hade skrivit ett e-mail till oss... :

"I want to say thank you for being a blessing to me as a freind over the last couple of days.Your input into my life spiritually,emotionally has really meant a lot to me.It is clear that Jehova is with you and that He wants to use you in his kingdom.I encourage you to pursue the purposes of Jehova in your lives and to thank Him for choosing you.I also encourage you to ask Jehova to protect you as you go into new and unfamiliar places.Do not forget to also use your own logic and not to go into dangerous places and to trust suspicious people.Mikael and Jim you have a lot of potential and i believe that this time in Uganda is a time of preparation for something greater.May this time be a time of great blessing and fruitfulness in your lives and in Jehovas kingdom,may God richly bless you and keep you at all times.Thank you,Gerhard"

Pretoria och sen avdelningskontoret.

När vi hade återvänt till J-burg bestämde vi oss för att åka och se huvudstaden i landet, Pretoria. Städerna ligger i närheten av varandra. Pretoria är betydligt mer Holländsk-inspirerat, medan J-burg är mer influerad av Britterna.

Holländarna var de som först kom till Sydafrika (någon gång under 1600-talet).
Britterna kom strax efter. Krig utbröt, inte bara mellan dessa europeer och de infödda,
utan också Holländarna och Britterna emellan.

Pretoria har ca 3 miljoner invånare.
Staden är också känd som "Jakaranda-staden".
Nästan var man än kör i Pretoria så kantas gatorna av de underbart vackra lilablommande Jakaranda-träden, de här alle'erna är så VACKRA!!!
Staden har ett väldigt trevligt torg! Centrum här är inte lika kriminellt belastat som J-burgs.

Vi besökte Fortekkermonumentet, som berättar om hur Holländarna kom hit och många av de strapatser de gick igenom.
Vi åkte sen upp till en mäktig byggnad som låg uppe på höjden, The Union Building.
Därifrån fick man en underbar vy över Pretoria!




Fredagen den 20:e okt väntade en riktig höjdpunkt: vi besökte vårt avdelningskontor!!!

Det är en STOR anläggning!!! Omkring 700 beteliter arbetar här!!!
Det är underbart att se hur våra svarta och vita bröder och systrar arbetar sida vid sida i harmoni!!!
Man trycker biblisk litteratur på mer än 80 olika språk!!!!!
I Sydafrika t.ex. talas 11 språk, 9 av dessa trycker man publikationer på.
Men man trycker och distribuerar också åt många andra länder i södra Afrika!!

Den nya tryckpressen är imponerande...
Pappersrullen som kopplas på är över 20 km (!) lång och varar bara ca 25 minuter...
Då har ca 90 000 tidsskrifter tryckts (alltså på 25 min...)!!!!!!!!!

8 st stora lastbilar, fyllda med biblisk litteratur, rullar ständigt på vägarna!!!
Vi träffade en broder, Due'le, som vanligtvis kör en av dem. Han berättade att det tar ca två veckor innan man är tillbaka igen ifrån vissa turer (man kör bl.a ända upp till Malawi)...

Due'le kan inte hjälpa till på ett tag, han var ute för en hemsk olycka...
I Mozambique finns inte alltid varningsljus och bommar vid järnvägsövergångar.
När han för en kort tid sen körde i det landet, det var mörkt, uppstod det plötsligt en fruktansvärd smäll...
Ett tåg hade kommit snett bakifrån och kört in i lastbilen, just i förarhytten!!!! Due'le kastades ut ur hytten... och skadade sig ganska svårt!!!Bilderna han visade oss från olyckan var otäcka... Men som väl är så verkar han återhämta sig bra!!!

Vi träffade ett svensk/finskt par i 50-årsåldern, Andy och Benita Alm hette dem.
Andy jobbade på ingenjörsavdelningen med planeringar och ritningar av nya rikets salar och sammankomsthallar för södra Afrika. Vi tyckte mycket om dem!!! De var väldigt omtänksamma!!! (Men det kännetecknade ALLA... som arbetade här!!!!!!!)

Vi bjöds med på lunch, smakade mycket gott!
Eftersom man är så många (ca 700 st) sitter man i två stora matsalar.

Jag måste bara säga att jag är LYCKLIG över att få tillhöra den här UNDERBARA ORGANISATIONEN!!!

Safari i Kreugers Park

Lördagen den 14:e oktober åkte vi iväg på en 4-dagars safari till Kreugers Park. Den är en av världens största safariparker och sträcker sig in i några grannländer. Vi köpte detta som en paketresa. Det visade sig bli en buss på 13 st inkl guiden och chauffören. En brokig skara människor... :-) ett tyskt par, ett engelskt par, ett slovenskt par, två irländskor, en äldre israelisk man & två st bördiga från Skurups kommun!!!

Vi började med att åka upp i bergen som ligger strax före parken. De vyer vi bjöds på där uppe var hissnande!!! Blyde Canyon River kallades området och påminner om Grand Canyon i USA. En utsiktspunkt gick under namnet: "Gods window", och det är inte svårt att förstå... Men det fanns en annan plats som vi stannade till vid... den är nog den VACKRASTE plats jag någonsin skådat ut över!!!!!!

På kvällen kom vi sen fram till en traditionell by, strax utanför safariparken, som tillhörde en viss stam. De välkomnade oss med mat och dans, som var kännetecknande för dem. Sen hänvisades vi till hyddor som vi skulle få sova i. De var runda, väggarna var gjord av lera, taket av strå och golvet var en blandning av lera och kogödsel!!! Men det var inte så farligt, det var stenhårt (trots att det förnyades varje vecka...) och en mycket positiv sak med det är att ormarna avskyr kogödseln!!! Den natten sov jag inte mycket, ljuden från bushen var både spännande och på ganska hög nivå!

Sen följde ett par fantastiska dagar! Vi fick se elefanter, giraffer, zebror, geparder, vita noshörningar, impalor mm. Men vi ville så gärna också få se djurens konung... lejonet! Hade tidigare i J-burg träffat på en engelsman som varit här på safari och inte sett några lejon... Hur skulle det bli för oss? Efter att ha varit runt och hittat många av de djur vi ville se mötte vi en bil som hade varit längre in i skogen (Kreugers Park är till skillnad från safariparkerna i Kenya och Tanzania inte så mycket savann utan består mest av ganska tät skog...) Chauffören i den andra bilen frågade vilka djur vi var ute efter. När han fick veta att det var lejon beskrev han var han sett flera st på ett och samma ställe. När vi kom dit räknade vi in inte mindre än 11 st lejon, bl.a några små jättesöta ungar!!!!

På kvällen gav vi oss sen ut på ett par timmars kvällssafari. Det var becksvart i skogen, men den delvis öppna (!) jeepen hade flera starka strålkastare som lyste upp väldigt bra. Vi såg många djur, bl.a lejon igen!!

JEHOVA är en UNDERBAR FORMGIVARE!!!!!!!!!!!!

Två nätter bodde vi inne i safariparken, där sov vi i tält!!!
Jo, det får väl medges att lägret var omgärdat av stängsel :-)
Och tur var kanske det... för båda kvällarna lufsade en hyena - fullt synlig -
förbi längs stängslet, som bara var några meter ifrån Jims och mitt tält!!

Det finns så mycket man skulle kunna berätta om ifrån vår safariresa, men det ges ingen riktig rättvisa i ord... Jag vill istället visa er det som jag har videofilmat, någon gång i framtiden...!!! (Jag förstår att många skrattar nu och tänker på Iran-filmen... och jag gör det själv också... men den blev ju färdig till slut!)

Änligen iväg!

Tisdagen den 10 oktober landade vi på Johannesburgs flygplats…

Äntligen… AFRIKA!!!

Jag har haft en stark önskan att få komma ut någonstans i världen, någon gång,
och få predika de goda nyheterna om Guds Kungarike där behovet är större.
UGANDA är ett sådant land!!!
Detta har jag - under lång tid - längtat efter att få göra…

Men varför landar man då i Johannesburg???

Genom att jag beviljades ett friår från mitt arbete kunde jag vara borta länge.
Därför beslöt Jim och jag oss för att samtidigt utforska lite mer av Afrika… Jag vet inte vem jag har fått den från, mamma el. pappa, men jag har en rätt så stor äventyrlig “ådra” inom mig!

Någon gång i slutet av nästa månad beräknar vi att vara framme i Uganda. Då är det tänkt att vi ska ha passerat Sydafrika, Mozambique, Zimbabwe, Zambia, Malawi och Tanzania…

Men nu har vi alltså först kommit till Sydafrika.
Vi fick logi i en flerbäddsstuga i utkanten av J-burg. Vi gav 75:-/natt/person.
Vi förstod att den här staden är extremt kriminell… Man avrådde oss från att ta oss ner i centrum av J-burg… mycket farligt, även dagtid!!!
Vi ville se staden, när vi ändå var här, så vi följde med en mindre grupp på en sightseeing. Ca 5 miljoner människor lever här. Man har en mycket tråkig historia… som fortfarande verkar påverka människor.
När vi kom till stadsdelen Soweto, som nästan bara bebos av svarta människor, såg vi två systrar som var ute i tjänsten! Vi hade tidigare talat om för chauffören att vi är Jehovas vittnen, så när han såg dem stannade han bussen och ropade dem till sig och berättade att två av hans passagerare (vi) också är J.V!!! Det gladde oss verkligen!
När vi sen kom till ett hus som Nelson Mandela hade bott i, och som nu är ett museum, berättade guiden att Mandelas första hustru blev ett Jehovas vittne!!!
Vi besökte också Apartheid museet, mycket sorgligt…

Nu till något mycket trevligare. Vi har besökt mötena i en lokal församling här i utkanten av J-burg. Vännerna är varma. Församlingen består av ungefär lika många vita som svarta bröder och systrar. Det är underbart att se och känna den kärleksfulla anda som råder här jämfört med den som råder omedelbart utanför Rikets salens fyra väggar…!!!!!