Kapstaden - vacker men skrämmande...

Igår landade vi på en plats som under långliga tider har varit ett klassiskt landmärke,
kanske särskilt för sjöfarare: KAPSTADEN!!!

Känslan som slår en när man väl är här är att man är riktigt långt söderut...
Tittade idag på en världskarta och överrumplades lite grann av hur långt söder
om ekvatorn vi befinner oss!!

Bland det första som slog mig när jag kom hit igår och promenerade genom staden
var hur VACKER den är!!!!!

Staden ligger vid foten av ett stort berg, Table mountain.
Här är lagom med skyskrapor... inte för många... men ändå några st inne i centrum,
som skapar en trevlig siluett!
Long street är en av huvudgatorna och består av många, gamla, fina 3-5 vån hus.
En del är byggda i slutet av 1800-talet... (Vi bor på den här gatan.)
Som Jim uttryckte det - när vi satt på en av alla restauranger som kantar den här gatan -
påminner den om en gammal "Western-gata"!
Hamnen är mycket stor, men hur mysig som helst och sjuder av liv!!!

Någon sa att Rio de Janeiro - i Brasilien - räknas som världens vackraste stad,
men att Kapstaden betraktas som den NÄST vackraste...
Jag tror att väldigt många som har varit här håller med om det!!!
Står man nere i hamnen och tittar innåt mot staden har man en riktigt fin vykortsbild
med Table Mountain i bakgrunden.


När vi gick hem från hamnen igår var jag nära att bli rånad... det var i alla fall så jag upplevde det!
Jim hade gått lite före. Jag stod i närheten av skyskraporna och filmade de under ifrån.
Det syntes nog lång väg att jag var turist i stan...
När jag sen passerade ett övergångsställe
för att gå ikapp Jim, kunde se honom en bit bort, skingrades plötsligt fyra ynglingar som hade stått tillsammans vid sidan av...
De gick lugnt men med bestämda steg mot mig.
Den ene så att han stängde av trottoaren för mig... Han sträckte ut handen mot mig,
vet inte vad han tänkte göra men det kan ha varit videokameran som jag hade i handen
som han var ute efter...
Reflexmässigt gjorde jag en bestämd undanmanöver, ryckte kameran åt motsatta hållet
och hoppade ut på gatan och gick fort runt och bort ifrån honom!
Jag blev mycket rädd!!! Det var kuslig upplevelse... :(

Senare på kvällen satte vi oss en liten stund på ett Internerkafe',
som ligger i samma hus som vi bor i. Det var ganska varmt där inne så medan jag
väntade på att Jim skulle bli färdig gick jag ut, men bara några meter precis utanför entre'n
och hämtade lite frisk luft...
Nästan direkt var en kille framme hos mig och erbjöd mig marijuana!!!
Det kändes också obehagligt... det är faktiskt första gången jag erbjudits narkotika!!!
Jag berättade tidigt för honom att jag är ett Jehovas vittne och uppmuntrade honom
att lyssna till J.V. nästa gång han träffar på ett vittne. Han berättade att han kom ifrån
Nairobi i Kenya. Vi skiljdes i en vänlig anda.

De här upplevelserna skrämmer mig lite grann fortfarande...,
men jag har lärt mig en hel del på dem!!!