Lilongwes djupa misär...

Efter ett par härliga dagar vid Malawisjön - vid Nkhata Bay -
begav vi oss ner till huvudstaden igen.
Vi valde en annan väg tillbaka, denna gick längs sjön.

Vi stannade i omkring en vecka i Lilongwe,
lite längre än vi hade tänkt oss.

På Rikets salen träffade vi många fina vänner,
bl.a Samuel och Jennifer. De bad oss sova hemma
hos dem.
Samuel närmar sig 30 år och Jennifer 25.
De gifte sig för 2 år sedan och flyttade hit från Nigeria,
där de vuxit upp. De är egna företagare, driver bl.a en
kombinerad klädes- och elektronikbutik i Lilongwe.

Vi hade lätt för att skratta ihop, lagade mat åt varandra,
såg ibland filmer ihop på kvällarna, pratade om andliga ting etc.
Vi trivdes väldigt bra tillsammans!!!

Att köpa hem mat till hushållet - och på så vis bidra
ekonomiskt - under den veckan var inte lätt...
En gång när vi stannade till vid en stor supermarket
och skulle köpa med oss mat hem upptäckte vi att Samuel
och Jennifer också var i butiken. När de såg oss och vad vi hade
lagt i vår korg, plockade de upp det och lyfte det bestämt över
till sin egen korg!! Det spelade ingen roll vad vi sa....

FRIKOSTIGARE människor får man verkligen leta efter!
Den gästfrihet de visade oss under HELA den veckan har jag
nog aldrig tidigare upplevt...


Huvudstaden - Lilongwe - är inte den trevligaste staden vi besökt...
Den saknar mysiga kvarter och torg... Den upplevs smutsig...!
Sorgligt nog är misären... bland människor mycket STOR!!!

Nästan överallt ser man människor ... i alla åldrar... TIGGA...!

En dag besökte vi ett matställe som såg ut att ha försökt kopiera
”Kentucky fried Chickens” koncept.
Maten serverades i lådor så att de som ville kunde ta den med sig hem.
Vi valde att äta där och satte oss vid fönstret.

Efter ett tag upptäcker vi en flicka i 7,8 års åldern som bär
mycket trasiga kläder... Det verkar som om hon också har upptäckt oss.
Jag orkar inte äta upp allt, utan låter en del bli kvar där i lådan.
Det tar inte många minuter förrän flickan står vid min sida
- inne i restaurangen...!!!
Hon tittar vädjande på mig... som om hon ville be om matlådan...
Jag nickar till henne och blixtsnabbt tar hon lådan och rusar ut
ur restaurangen och ut på gatan igen...!!!

En stund senare ser jag henne åter på håll.
Nu har hon sällskap av en annan flicka, som är minst lika trasigt
klädd, men troligtvis ännu yngre!
Den flickan har en gaffel i munnen men inget att äta...

Plötsligt kommer den första flickan in på restaurangen igen.
Den här gången ställer hon sig vid sidan om Jim.
Hon säger ingenting, bara avvaktar... tittar vädjande på honom...
Han nickar. Omedelbart tar hon hans matlåda och rusar ut till
den andra flickan och de springer sen iväg neråt gatan...!

Det ... skär... i hjärtat....!!!!!!!

Man undrar om alla dessa barn - som vi ser tigga och som verkar
bo och leva på gatorna - är övergivna av sina föräldrar...?

Eller är det så att de saknar föräldrar...
AIDS är mycket utbrett, många vuxna har dött i den sjukdomen!

Hur som helst är det här en djup TRAGEDI!!!

Vi uppmuntras att inte ge pengar till tiggande barn.
Det finns säkert många olika anledningar till det,
men ibland är det nästan omöjligt att låta bli...!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!


(Må Guds kungarike komma snart!!!!)