Kretsmöte i Kajansi.

Maj-månad har innehållit
många andliga höjdpunkter.

Efter kretsveckan och
besöket på Betel hade vi
i lördags - den 26 maj -
vårt ...KRETSMÖTE!!!

Det har byggts en egen
sammankomsthall som
ligger i närheten av Betel.

Samhället heter Kajansi,
och ligger knappt 30 min.
bilfärd från Entebbe.

3 st av bibelstudierna var
med oss:
Alex, Gabriel och Anthony!

De 3 lärarna hade säkert också
följt med, om det inte hade
varit för deras arbete...
Många lärare arbetar 6 dgr/v.

Hallen är till största delen av
...“öppen”... modell,
bortsett från första fjärdedelen
som har väggar.

Den delen går helt att gränsa
av... och används regelbundet
som Rikets sal
- av församlingen i Kajansi.

Vid ...SAMMANKOMSTER...
tas bakväggen bort och en stor
öppen hall uppenbarar sig och
kan fyllas! (En smart lösning.)

Vi blev omkring 800 bröder,
systrar, bibelstudier och andra
nyintresserade som mötte upp.

Förutom Entebbes och Abaitas
församlingar var många av
Kampalas över 30 församlingar
närvarande...!

Temat för kretsmötet var:
“Bli intensivt upptagen med ordet!”
- Apg.18:5.

Programmet betonade vårt
ansvar att ...PREDIKA.
Det är det som ...betyder...
något nu!
Jesus - var intensivt upptagen
med Guds ord.
Det är ett mönster för oss!

Vi uppmanades att använda
BIBELN mer när vi predikar!
Att inte bara berätta vad
Guds ord säger om saker
och ting... nej, vi VISAR
det istället direkt UR Bibeln!!!

Det ska stå klart för människor
att det är ...GUDS... tankar vi
förmedlar - inte ofullkomliga
människors...!

Vikten av att tillämpa Guds
principer i våra liv betonades.

En av talarna framhöll att
Guds nya värld
- som vi så ivrigt väntar på -
kommer att bli “ny” i den
bemärkelsen att människor
TILLÄMPAR Guds principer!!!

20 stycken... visade genom
vattendop att de vill tjäna Jehova
och bli våra bröder och systrar!!!

Lunch sen...

Här ser vi Alex - en av studierna.

Kvinnan heter Florence. Hon studerar

också - med en av våra systrar.
De bor i samma lilla by.

Under eftermiddagsprogrammet
blev ungdomar intervjuade och
fick berätta hur det är att vara ung
och samtidigt ett Jehovas vittne
- inte alltid så lätt...!

Intervjuer med några som har
övergett falsk religion var
intressant att lyssna till!

I den avslutande framställningen
fick vi bl.a rådet att hos våra
bibelstudier bygga upp en
UPPSKATTNING för Guds ord!

Vi blev mycket glada när vi fick
höra att vi i år hade varit fler än
...16 000... (!) närvarande vid
Åminnelsen!!!!!!!!!!
(Vi är 4200 förkunnare...)

Det sades att det var en ökning
med över ...20 %...
- och det bara sen ...förra året!!!

Vi fick också veta att vi för
första gången hade passerat
10 000 bibelstudier...
- 10 048......!!!!!!!!!

Minns jag rätt så passerade “vi”
- jag är numera ugandier -
...Sverige... när det gäller

bibelstudier. :-)))

Skämt och sido...

ALLA... nya - var de än kommer
från - som börjar lära känna

vår gode himmelske Fader

glädjer våra hjärtan så mycket!!!

Det var en väldigt FINT program
som vi fick del av!!!

Alex, Gabriel och Anthony
tyckte också mycket om det
- de sistnämnda var alldeles
...till sig...!!!!!

De är bröder, Gabriel & Anthony,
och har vuxit upp som katoliker.

Dagen efter - när vi studerade
tillsammans - inledde Gabriel
med att uttrycka hur mycket de
hade uppskattat “gårdagen”!!!!!

Han berättade hur det har varit
i den kyrka som han tidigare har
besökt... och jämförde det med
vad han nu fick uppleva...!

Det som ...särskilt... hade berört
dem var att ALL undervisning
byggde på Guds ord - BIBELN!!!!

De hade lagt märke till att de
närvarande kom dit med sin
Bibel och att det ständigt
hänvisades till den i de olika
framställningarna!!!!!!!!

Gabriel gladde sig också över
att ha träffat på inte mindre än
...5 st...(!) som kom från hans
gamla skola och som idag
- omkring 10 år senare -
har blivit Jehovas vittnen!!!!
...3 av dem hade gått i samma
klass som honom...!!!
- Dessutom träffade han på
en fd lärare!!

Det fantastiska är att platsen
som de kommer från - Tororo -
ligger nästan ...30 MIL... härifrån!

Det vi får uppleva i tjänsten
för Jehova här nere är så
UNDERBARA saker så att
det går knappt att beskriva!!!!!

Jag är LYCKLIG över att jag
får vara i Uganda!!!!!!!!!!!
Jag uppskattar ...varje dag.

Men jag saknar ändå ...ER...
- min älskade familj och vänner!!!!!

Betel i Uganda.

Sedan vi kom till Uganda har vi
sett fram emot att besöka Betel
- avdelningskontoret - i landet.

Joseph och Steven ville också
gärna följa med dit.
De här två lärarna var mina
första bibelstudier.

För omkring en månad sen var
de hemma hos oss och såg dvd:n
om vår världsvida organisation.

Det har varit lov i skolorna så
vi passade på att åka till Betel
under den perioden.
Det blev torsdagen den 17 maj.

Betel ligger några km söder om
Kampala, i ett väldigt vackert
- kuperat - område,
på vägen ner mot Entebbe!













Från huvudvägen har man
ca en km att vandra innan
man är framme.
Men väl framme ser man en
anläggning som pryder
hela området!!!















I mina ögon är detta nog det
vackraste avdelningskontor
som jag hittills har sett!!!

Det är nybyggt &
överlämnades i januari i år.

























































Vi hade ringt dagen före och
bokat in oss för en guidad tur.

Salim hette brodern som gav
oss den. I vanliga fall arbetar
han med översättning.






















Mycket här på Betel handlar
om just ...översättning.
Man översätter till många av
Ugandas inhemska språk!


















Tanken är att människor ska
kunna få lyssna till Bibliska
sanningar på sitt ...modersmål!

På avdelningskontoret sitter
flera olika översättningsteam.
Ja, man är ett “team”...
- flera som sitter tillsammans
och analyserar så att den precisa
tanken som ska komma fram
...verkligen... gör det!!!

Därför tar översättning ...tid...!
Det tar omkring en månad att
översätta en av våra tidskrifter...

Här finns inget tryckeri.

Vakttornet och Vakna! trycks
i Storbritannien. KM trycks
i Kenya och övrig litteratur
i Sydafrika...!

Men litteratur ska lagerhållas
och senare distribueras till de
drygt 100 församlingarna
i Uganda!!!

En annan uppgift som sköts
härifrån är att organisera
predikoarbetet i landet!

Betelfamiljen består av omkring
50 st. bröder och systrar...

Under rundvandringen träffar
vi på en ...svensk... broder som
sitter i ett av kontoren här.

Han heter Mats Holmqvist,
och har varit i Uganda i ...20 år!!

Mats kom hit som missionär.

Han har också rest runt i landet
som kretstillsyningsman.

Mats har lärt sig det lokala språk
som är vanligast i den här delen
av landet - Luganda!!!

Han tillhör Entebbe-Luganda
församling...

När vi kommer in i tvättstugan
känner Joseph... igen en syster
som står och viker ihop några
handdukar!














Efter en stunds samtal inser de
att de har gått i ...samma klass...
i en by - i en annan del av landet -
för årtionden sedan!!!!!

Det skapade mycket glädje för
de båda...!

Joseph och Steven fick en bra
inblick i hur Jehovas vittnen
administrerar verksamheten
i det här landet.

















Den varma och kärleksfulla
atmosfär som kännetecknar
alla Betelhem gjorde säkert
ett starkt intryck på dem.

Det gjorde den på mig...!

Kretsvecka!

Vecka 20 – med början tisdagen
den 15 maj - var en vecka som
vi länge hade sett fram emot...
- kretsvecka!

Kretstillsyningsmannen och
hans hustru kom på besök till
Entebbe-engelska församling.

Eftersom vi, ute från Abaita,
räknas som en grupp under
Entebbe-engelska församling
fram tills det här besöket
så träffades vi alla till
gemensamma möten.

Kretstillsyningsmannen heter
Dick Singh.
Han har indiskt påbrå men
kommer från Sydafrika.

Hans ...inlevelseförmåga... gör
att det är en njutning att lyssna
till honom!!!

llustrationer använder han ofta
för att hjälpa åhörarna att bättre
förstå tankegången.

Och många retoriska frågor!

Han är en väldigt duktig
undervisare!!!!!!!!!

Möten för tjänst var välbesökta
under veckan!

Det som hölls lördagmorgon
besöktes av ...84 st...!!!!!
Detta trots att det hölls i Abaita
- en bit utanför stan och
mycket få har bilar...

Broder Singh sporrade oss att
försöka inbjuda många till det
Offentliga föredraget på söndag
eftermiddag.

I Abaita - under lördagen -
gick vi i gruppvittnande.

Vi upplevdes nog som ett slags
“lemmeltåg”...
...när vi sköljde över samhället!

En av de som jag träffade
den morgonen var en ung
kvinna som heter Rose.

Hon kan vara i 16-18 års åldern.

Under vårt lilla samtal visar
hon ett stort intresse för
andliga ting!

Vi lämnar henne ett Vakna!
och inbjuder till föredraget.

Då utbrister glatt att hon söker
efter en kyrka att börja gå till!!!

Hon övertygar mig om att hon
verkligen tänker komma,
och frågar om vi har möjlighet
att hämta henne.

Vi bestämmer att vi ska hämta
henne kl. 16.00.

När vi går vill hon försäkra sig
om att vi verkligen kommer
och frågar:
“Do you promise...?”

Hon vill att jag kommer och
knackar på när det är dags.

Kl. 16.00 - nästa dag - är jag
utanför huset.
När jag passerar ett av fönstren
hör jag inifrån:
“He’s coming, he’s coming”!

“Jag trodde inte att du skulle
komma”! - säger hon.

När vi kommer till Rikets sal
presenterar jag Rose för en
syster som bor i närheten.
Jag ber vår syster - Samelie -
att ta hand om henne.

Jag hade också glädjen att se
fyra bibelstudier komma
till det här föredraget!

Vi blev fler än vi NÅGONSIN
har varit i den här Rikets salen:
...202 st...!!!!















När jag efteråt pratade med
Rose var hon väldigt positiv!

Detta var verkligen en mycket
UPPMUNTRANDE vecka!!!

Eftersom jag sedan 1 mars
tjänar som reguljär pionjär
hade jag också glädjen att
få närvara vid pionjärmötet
- en höjdpunkt!

(Olyckligtvis hade Jim precis
åter drabbats av ...malaria...
och kunde därför inte vara så
aktiv som han hade önskat.
Det är ...3:e... gången han
drabbas på bara ...5 mån!!!)

Bortdrivna från skolan!

Tisdagen den 8:e maj...
hände något väldigt tråkigt!

I nära två månader har vi
hållit våra möten på skolan
i Kitala, ett litet samhälle,
några km norr om Abaita.

Det har fungerat fint och till
vår stora glädje har vi sett
flera nya komma tillsammans
med oss där!!!

Jag tillhör den bokstudiegrupp
som träffas på skolan.
När vi som tillhör den kom dit
den här kvällen stod det en bil
- som vi inte tidigare har sett -
inne på skolgården.
Två män stod också där
en bit ifrån.

Bibelstudiet börjar kl. 18.00.

Eftersom det inte finns någon
elektricitet och mörkret faller
på strax före kl. 19.00 så har
vi de senaste gångerna burit
ut några av skolbänkarnade
och suttit på gårdsplanen...
Då kan vi nästan ha tillräckligt
med ljus hela den timme
som vi är samlade.

När jag och några andra bröder
börjar lyfta ut bänkar kommer
den ena mannen med mycket
bestämda steg emot oss...

“Ta omedelbart in de igen”!
- säger han.

Vi berättar för honom att vi
strax bär in bänkarna igen.

Det gick inte att prata med
honom...
Han hade en nästan fientlig
attityd!!

Vi bar förstås omgående in
bänkarna.

Han sa att vi inte längre skulle
få träffas på den här skolan...!!!

“Det är jag som ÄGER den“!
- sa han.

Vi bevarade alla vårt lugn
men framhöll - respektfullt -
ändå överrenskommelsen
som våra äldstebröder hade
med rektorn på skolan!

Och att vi hade betalt hyran
- t.o.m. för resten av året!!

Det spelade ingen roll...

Han betonade att det var han
som ägde skolan och att vi
skulle ut därifrån!!!

Vi hade satt upp en hel del
lågenergilampor i taket och
dragit sladdar till dem.
Vi hade satt upp en klocka.

Vi fick onsdagen - dagen efter -
på oss att plocka ner detta.

Sen skulle han sätta upp nya
hänglås!

Vi är i AFRIKA.

Överrenskommelser kan
brytas lika lätt som man
bryter en späd ...tändsticka...

Förresten vet jag inte om det
är mycket bättre hemma...

Vi lever i en självisk och
illojal ...värld...!!!

Jag har svårt för att respektera
människor som gör på det här
sättet...

Det sades att påtryckningar
hade utövats på den här mannen
från ...kyrkligt håll...
och att han därför körde bort oss.

När det gäller var vi ska träffas
framöver för att hålla våra möten
är vi inte oroliga.

Vi lägger detta i JEHOVAS händer!!!
(Ps.55:22).

Detta är Guds verk.
Det kan INGEN människa stoppa!!

När de första kristna förföljdes
och förbjöds att predika...
sa Gamaliel - en medlem av
den judiska högsta domstolen:
...”ta er i akt för vad ni tänker
göra med dessa män.
...om detta projekt eller detta verk
är av människor, skall det bli
kullkastat; men om det är av Gud,
skall ni inte förmå kullkasta
dem“!!!!!!!! (Apg.5:35,38,39).

Ugandas fattigdom...

Livet för de flesta ugandier
präglas av ...MISÄR... &
...DJUP FATTIGDOM...

Ni hemma förstår det inte...

Det gjorde inte heller jag...
...förrän jag kom hit.

Visst... jag trodde att folk
hade det svårt...
- men inte så här!!!!!!!!

Varje dag... innebär en kamp
för de flesta att kunna fylla
sina mest grundläggande
behov...

...EN KAMP...

Människors lidande berör mig
- emellanåt - djupare än vad
det känns att jag kan klara...

Mitt hjärta gråter......!!!!!

Men så tacksam jag är över
det underbara hopp som
JEHOVA GUD erbjuder hela
mänskligheten:
En värld ...FRI... från allt det
elände, lidande och sorg som nu
uppfyller miljontals människors
vardag - jorden runt!!!!!!!
(Upp.21:4).

Jag kommer mångas misär
väldigt nära när jag söker
människor i deras hem för
att förmedla Bibelns underbara
löfte till dem...
Men elände har den senaste
tiden även drabbat nära
vänner till mig...

Morris, en 23-årig kille,
är ett exempel.

Vi började studera Bibeln
tillsammans,
men eftersom han pratar knapp
engelska så har jag överlämnat
honom till en broder i Luganda-
församlingen.

En dag när Morris kom tillbaka
till sitt lilla hem
- man bor ofta i ett litet rum
på bara några kvadratmeter -
så var så gott som “hela” hans
hem borta...
Inbrottstjuvar hade varit
framme och stulit hans saker!!!

Någon var snäll och lånade
honom en madrass så att han
kunde ha något att sova på,
men den är alldeles för tunn...
Den ligger på golvet och han
känner hela tiden den hårda
betongen!
Jag testade den själv, när jag
besökte honom.

Sulan på hans ända par skor
har börjat släppa...
Det är regnperiod nu.
Han visade mig hur det
läcker in i den!

Lönen han tjänar är nästan
omöjlig att leva på...
- 12 (!) kronor om dagen!!!!!

Det ska han äta för...
Och dricka.
Han ska spara ihop till sin
...hyra...
Den måste också räcka till
alla malariatester
- som människor här gör
flera gånger om året -
...och till medeciner om det
visar sig att de fått malaria!
Sen måste det också räcka
till att ibland skaffa sig ett
klädesplagg (el skor)
- efter behov...

...12 KRONOR OM DAGEN...
- var lönen.....!!!

Det är ungefär vad ...ETT...
...MÅL MAT... kostar!!!!

Men de andra målen då...?

Och de där andra helt
nödvändiga sakerna ...???

Han berättade för mig att
han ibland äter bara
...EN GÅNG... om dagen!!!!
Han har ...INTE RÅD...
med fler mål!!!!!

Jag gråter nu...
när jag sitter här och beskriver
hans situation. :-(((

Båda hans föräldrar är döda.
De dog när han var i 6, 7 års
åldern...
Han fick en styvmor.
Hon gjorde honom illa...
Tidigt gav han sig hemifrån.
Han började sova på gatorna...

För ungefär ett halvår sedan
flyttade han till Entebbe.
Han fick arbete som grävare.

I Uganda ser man sällan
...grävmaskiner.
Däremot ser man väldigt
många stå lite överallt och
gräva för hand.
En del är kvinnor.

Det är ett hårt arbete!

Dagarna är långa...
Morris börjar gräva klockan
07.00.
Klockan 19.00 är han fri att
gå hem.

Jag upprepar vad han tjänar
en sån dag: ...12 kronor...!!!!

Många saker man köper i
affären kostar som hemma...
En liter “vanlig” juice kostar
t.ex ...12 kronor!!!!

Det måste Morris och de andra
grävarna alltså arbeta
...TOLV TIMMAR...
för att tjäna ihop till!!!!!!!!!!!

Må Jehova SNART göra SLUT
på den orättvisa värld vi lever i!!!
Vi vet att Han “älskar rättvisa”
- (Ps.37:28).

Morris fick influensa, men hade
inga pengar till medicin.

Kort efter trodde han att han
hade drabbts av malaria...
- men hade varken pengar till
ett test el till eventuell medicin...

För ca två veckor sen fick han
plötsligt veta att hans syster,
den enda nära släktingen han
har haft kvar i livet, hastigt
insjuknat och ...dog...!!!!!!!!!!

Hennes begravning skulle
hållas på en plats ganska långt
från Entebbe.
Morris hade inga pengar för att
ta sig dit...
Vi hjälpte honom med resan.

När han har varit sjuk har han
inte kunnat arbeta...
...och har de dagarna inte fått
någon lön...

Likadant när han - för några
dagar - reste iväg till sin systers
begravning.

När han återvände därifrån
förklarade chefen dessutom att
han inte längre är välkommen
tillbaka!!!
De tyckte att han hade varit
borta för mycket.

Och det hade han kanske.

Men av vilka anledningar...
- influensa, malaria och hans
systers begravning ...!!!!!!!!

Vissa människors empatiförmåga
verkar vara lika med ...noll!!!!!

Nyligen kom han förbi hemma
hos mig och berättade att hyran
blivit lidande pga den ohållbara
ekonomiska situationen...
och att Landlorden bett honom
att flytta ut!!

Uppgivet... förklarade Morris
att det nog blir till att bo på
...gatan...igen!!!!!!

När jag har haft medel till det...
har jag kunnat hjälpa honom
lite grann, med pengar till
bl.a hyra, mediciner, resa.

Men jag inser att detta bara är
tillfälliga ...“plåster“... på såren!

Lawrence - som jag nämt i några
sena resebrev - kom hem en kväll
och såg dörrarna till sitt hem stå
på vid gavel...!

Även här hade inbrottstjuvar
varit inne och rensat hemmet
på i stort sett allt utom några
kläder...

Han berättade att detta är andra
gången.

Han har fattiga föräldrar.
De kan inte hjälpa honom...

Han har svårt att försörja sig.
Men han försöker, han säljer
kött på en marknad.

En av många nya som börjat
komma på våra möten är
Bitek & Shamilla.
De har en liten “knatte” också
- Patrick.

Shamilla kom fram till mig
efter ett möte och beskrev en
del av deras svåra situation...
Bitek har just nu inget arbete.

Hon berättade att deras lille
pojke hade fått utslag som
spred sig över kroppen och
dessutom verkar klia!!

Shamilla pratade med en doktor,
som skrev ut en slags sirap
som pojken skulle dricka.

Men eftersom familjen är
ekonomiskt ...nödställda...
har de inte haft råd att skaffa
medicinen till pojken...
- som fortsätter att lida!!

Shamilla kom för att berätta
situationen och försiktigt höra
efter om det fanns en möjlighet
att kunna hjälpa till...

Jag hade glädjen att kunna
göra det.

För några veckor sedan kom
deras Landlord och sa att han
ville att de skulle flytta ut!!
Det spelar ingen roll om de
kommer och betalar sin hyra...

Han sa att han bara vill ha
folk som tillhör “Baganda”
- den stam som är vanligast
häromkring - boende där!!!!

Landlorden är muslim.

Shamilla var också muslim...
innan hon för en tid sedan
började studera Bibeln med
oss - Jehovas vittnen.

Han har varnat henne för oss.

Men Shamilla fortsätter att
studera och regelbundet komma
till våra möten - i Abaita!
Bitek kommer också emellanåt.

Den här unga kvinnans liv
har inte varit lätt...

Shamilla berättade en gång
att hennes mamma dog när
hon bara var en liten flicka...

En mer avlägsen släkting tog
hand om henne. Denne sa att
hennes pappa också var död...
Shamilla tvivlade på det.
När hon blev lite äldre gjorde
hon efterforskningar och fann
honom i ...Kongo.

Han hade bildat en ny familj.
Till Shamillas djupa sorg ville
han inte ha något med henne
att göra...!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Efter att själv LÄNGTA SÅ
INNERLIGT efter att få träffa
mina egna är det omöjligt att
förstå hur den mannen/pappan
...“tänker”... :-(((

Ensam och 16 år gammal
flyttar hon in till huvudstaden.
Där får hon jobb på en bar.
Själv bara ett barn... blir hon
snart ...med barn!
Bitek och hon flyttar ihop och
bosätter sig här en bit utanför
Abaita.

Jag har haft möjlighet att hjälpa
dem lite grann vid ett annat
tillfälle också.
Den TACKSAMHET som både
Bitek och Shamilla uttrycker
och Biteks varma, innerliga
kramar och lysande ansikte
för den lilla lindring det har
inneburit för dem...
- gör mig varm om hjärtat!!!

De är fortfarande pressade...
men verkar LYCKLIGA över
att ha funnit ....SANNINGEN!!!!

En morgon - för några veckor sen -
knackar det på våra grindar...

När jag öppnar porten står där
en främmande man.
Han är ung, kanske i 25-års åldern
- ovanligt smal.

Han presenterar sig som Jarvis.

Han berättar att han har bott en
tid i Uganda, men ursprungligen
kommer från Rwanda.

Han har utbildat sig här i landet.

Men han säger att han nu måste
avbryta sina studier och återvända
hem...

Orsaken är att han har drabbats
av AIDS....!!!!!!!!!!

Han tar fram ett dokument från
sjukhuset som bekräftar det!

Jarvis öppnar sen munnen...
Han viker upp läppen.
Stackaren... är där full av sår...!!!

Han ser ...uppgiven... ut.
Det finns inget “liv” i ögonen.

Medicinerna har tagit hårt...
- säger han.
De måste bytas ut och ersättas
med andra.

Han verkar helt ...kraftlös...

Varför han knackar på hos oss
förklarar han med att han har
bott i närheten och sett oss
komma och gå...
och frågar sen - mycket försynt -
om det finns någon möjlighet
att hjälpa honom ekonomiskt
att komma hem till Rwanda...

När jag någonstans i samtalet
nämner att jag är ett Jehovas
vittne verkar han lysa upp...

- “Det är mamma också”!!!!!!

Han berättar att hon blev ett
Jehovas vittne för några år sen.

Han säger att många människor
- i Rwanda - lämnade den katolska
kyrkan efter folkmordet 1994
- pga kyrkans inblandning!!!!!!!!!

Flera av dem har blivit...
...JEHOVAS VITTNEN...!!!!!

Jarvis själv verkar uppskatta
Vakttornet och Vakna!

Han har förstått vår syn på
sexualmoralen...
Han säger att om han hade
varit ett Jehovas vittne när
han gick i skolan där hemma
så hade han inte haft den här
sjukdomen!!

Han berättar att han där hade
sällskap med en flicka som
han också hade sex med...
Vad hon inte hade berättat
för honom var att hon
hade ...AIDS...!!!!!!!!!!

Jarvis smittades!

Han fick pengar till resan
hem till Rwanda.

Han visade DJUP tacksamhet!!

Jag uppmuntrade honom att
börja studera Bibeln med
Jehovas vittnen när han kom
tillbaka till Rwanda!
Han fick också en tidskrift
att kunna läsa under färden.

Jarvis bad om min e-mailadress.
Han sa att han ville skriva till
mig när han nått fram.

Vi skiljdes med innerlig kram!!!

Bara några dagar senare...
när jag är nere på Internet-cafet
upptäcker jag att det ligger ett
mail från honom...!!!!!

Han uttrycker sin stora
tacksamhet för bussbiljetten
och berättar att resan gick bra.

Han förmedlar också en
hälsning från sin mamma
- min andliga syster...!!!!!!

Man skulle kunna räkna upp
hur många som helst som
befinner sig i en EXTREMT
utsatt situation i Uganda...

Som t.ex mannen som vi
- bara några kvarter härifrån -
ofta ser stå och plocka i en
...container!!!!!

Jag har nog aldrig sett någon
människa se så sliten ut som
den mannen gör...
Kläderna han har på sig är
helt söndertrasade,
de hänger knappt ihop...
Han ser mycket smutsig ut!!!

En gång när jag passerade
förbi såg jag att han SATT
nere ...I... containern!!!!!!!
Han satt där och bara tittade...
nästan som om han hade
...resignerat...!!!!!!

MISÄREN... plågar mig mer
än jag hade anat före resan.

Bibliska profetior visar med
all tydlighet att Jehova Guds
ingripande är väldigt nära,
den trösten uppehåller mig
...varje dag!!!!!!!!!!!!!

Bibelstudier hembjudna

Eftersom vi inte är så väldigt
många Jehovas vittnen ännu
i det här landet - drygt 4000 -
och dessutom kristenhetens
kyrkor är vanliga...
...så förstår inte alla än hur
JEHOVAS VITTNEN skiljer
sig från andra religioner och
vilken fantastisk organisation
den ...ÄR...!!!

Att vi predikar och gratis
undervisar människor i Bibeln
i mer än 230 (!) olika länder
och öar!!

Tidskrifterna Vakttornet och
Vakna! är uppskattade av
människor här!

Men inser de t.ex Vakttornets
världsvida spridning...?
Att Vakttornet utges två gånger
i månaden på mer än 150 (!)
olika språk...
...i en upplaga på ca 26 miljoner
exemplar av VARJE nummer!!!!!

För att hjälpa dem vi studerar
Bibeln med att få bättre insikt i
Jehovas organisation så bjöd Jim
och jag hem några av dem till oss
i april månad.

En lördag i början av månaden
bjöd vi först hem Lawrence och
Olivia - som nämndes i föregående
resebrev - tillsammans med en del
vänner från Abaita-församlingen!

Vi bjöd på spaghetti & köttfärssås.

Vi åt och bekantade oss vidare
med varandra.

Lite senare bänkade vi oss framför
TV-n för att se den nya dvd:n som
handlar om oss:

“JEHOVAH´S WITNESSES
- organized to share the good news
& our whole association of brothers”.

Det är egentligen två filmer.

Jesus gav sina efterföljare i
uppdrag att “predika de goda
nyheterna om Guds Kungarike
... till ett vittnesbörd för
ALLA NATIONER”.
(Matt.24:14)

Den ena filmen visar hur miljoner
människor frivilligt anstränger
sig för att förmedla Bibelns
livräddande budskap på
hundratals språk - världen över!

Den visar också hur Biblar,
broschyrer, tidskrifter & andra
bibelförklarande publikationer
trycks och distribueras jorden runt!

Besök görs i flera olika tryckerier
och avdelningskontor...

Den andra filmen skildrar den
VARMA atmosfär som råder bland
Jehovas vittnen, trots varierande
kulturer, nationaliter och språk!!

Den beskriver också det program
som Jehovas vittnen har utvecklat
när ...naturkatastrofer... slår till.
Det verkar som om många är
omedvetna om att Jehovas vittnen
deltar i hjälpinsatser och hur
välorganiserade de är...!!!
Den här andra filmen beskriver
det utförligt.

Den visar också ...ENHETEN...
som finns bland Jehovas vittnen
när vi samlas till möten och stora
sammankomster...
- trots att vi befinner oss på
olika kontinenter och lever under
skilda förhållanden!!!!!

Lawrence och Olivia verkar ha
fått en mycket tydligare bild av
vem ...“Jehovas vittnen”... är
efter att ha sett de här filmerna!

En annan lördag i slutet av april
gjorde vi något liknande.

Den gången bjöd vi hem två
andra studier - Josef och Steven.
De har nämnts i tidigare resebrev.

Vi bad Josef ta med sig sin familj,
hans hustru och fyra barn.
Vi inbjöd också den syster som
först träffade Josef - Mary Icol.

Vid det här tillfället lagade vi
riktigt ...“svensk”... mat :
Pannbiffar, stekt lök och
stuvade makaroner!!!

Det var roligt att se att de
verkligen tyckte om det!!!

Maten tog slut...

Barnen och jag var sen ute och
busade med Max, vår schäffer.

Vi tittade på bilder som vi hade
tagit när vi tillsammans besökte
Zoo, här i Entebbe, för några
månader sedan.
Bilder är inte vanliga...
De blev exalterade av att se sig
själva på bild, på dataskärmen!!!

Vi avslutade kvällen med att
titta på filmerna om vår
organisation.

Även Josef och Steven fick en
betydligt klarare bild av vilka
“Jehovas vittnen” är...
och hur vår världsomfattande
organisation fungerar!!!!!

Det var två mycket trevliga
kvällar tillsammans med
några bibelstudier!!!

åminnelsen

ÅMINNELSEN- den viktigaste
dagen av alla - inföll i år
den 2 april.

Den här gången hade vi fått
vackra, tryckta inbjudningar
att dela ut till allmänheten!

I Uganda togs de emot på ett
mycket uppskattat sätt.

Med självklar ton, var det
många som sa: “Vi kommer!”
- och MÅNGA gjorde det!

En syster inbjöd en pastor,
från en frireligiös församling,
och han KOM!!

Abaita-församlingen som vi nu
tillhör har ca 40 förkunnare
- var 80 på Åminnelsen!!

Entebbe-engelska, som vi tidigare
tillhörde, består nu av omkring
90 förkunnare, var 180 samlade
den här kvällen!

För egen del hade jag glädjen att få
uppleva att ...8 st... av de jag hade
inbjudit kom!

En av dem hade dessutom med sig
...6 st... andra!!!

Den unge mannen heter Lawrence,
och är 23 år.

Ett par veckor innan Åminnelsen
gick en broder och jag i tjänsten i
närheten av en tuberkulos-klinik.

I höjd med kliniken lämnade vi
något att läsa till en man som
kom passerande. Vi fick ett litet
samtal. När det var över ropade
några borta från kliniken på oss!!

Det var sjuka människor som
satt utanför och väntade på
sin tur att få hjälp...

“Vi vill också ha något att läsa!”
- ropade dem.

Felix och jag gick dit och fick
fina samtal med dem.
Vi berättade var och när våra
möten hålls i Entebbe och
lämnade litteratur till dem!!!

En vecka senare när vi gick i
samma område kom plötsligt
en av dem ikapp oss.

Han sökte efter oss...

Det var Lawrence!

Han berättade att litteraturen
som vi hade lämnat till honom
veckan före hade han lämnat
vidare till folk där han arbetar!

Han berättade att han hade
försökt prata med dem...
- men ville nu att vi skulle
komma dit & hjälpa honom!!!

Det visade sig att han bodde
och arbetade utanför Entebbe
i ...Abaita... där den nya
församlingen just startat!!

Detta var en onsdag.

Jag inbjöd honom till mötet som
skulle hållas dagen efter.
- Han kom!

Torsdagen veckan efter kom han
också!

Söndagen som följde... kom han!

Dagen efter hölls Åminnelsen och
även då kom han!

Men inte nog med det...
- han hade med sig ...6... st andra!!!!

Anmärkningsvärt är att inget
studium hade ännu kommit igång
vid det här tillfället...!!!!

Den här unge mannen är mycket
IVRIG och säger att han vill förstå
Bibeln!!!
Han har vuxit upp som katolik,
men är nu glad över möjligheten
att få lära känna Bibeln!

Vi studerar varje onsdag och lördag.


En annan härlig erfarenhet som
jag har haft glädjen att få uppleva
startade dagen före Åminnelsen.
Jag var ute och inbjöd till den.

Framför ett av husen satt en grupp
kvinnor på marken. Jag gick fram
och pratade med dem och gav dem
tryckta inbjudningar.

När jag sedan arbetade vidare i
grannskapet kom plötsligt en ung
kvinna fram till mig...
Hon berättade att hon är dotter
till en av kvinnorna som satt där
tillsammans.
Hon sa att hon brukade besöka en
frireligiös församling som kallas
“Born agains”...

Jag förklarade hur viktigt det är
att man inhämtar ...kunskap...
i Bibeln,
och uppmuntrade henne att försöka
komma till Åminnelsen, dagen efter.

Hon kom!!!

Hon stannade kvar långt efter,
och pratade med oss.

Jag överlämnade henne till Sara
- en pionjärsyster.

Ett bibelstudium kom igång!

Olivia, som den här kvinnan heter,
är 22 år gammal.

Till vår stora glädje kommer Olivia
på så gott som ...ALLA... möten
- och deltar frimodigt i dem!!!!

Jehova Gud “drar” många människor
till sig på den här platsen av jorden!!!
Att få vara ett litet verktyg i Hans goda
händer ger UNDERBAR LYCKA!!!!!

Träning

För att må bra som människa
behöver man röra på sig
- regelbundet.

Man sover lite bättre,
tänker klarare och får bättre
ordning på “figuren”... :-)
Belöningarna är många!

Med tanke på att det är ganska
varmt här nere så har vi funnit
att ...SIMNING... är en bra
träningsform.

Det finns ett par riktigt stora
hotell i Entebbe och alla har
de utomhus-pooler.

Ett av dem är ett vackert
gammalt “kolonialhotell”
- “Lake Victoria hotel”.


















När broder Knorr och broder Franz
en gång besökte Uganda bodde de
på det hotellet.
Det sägs att de blev så förtjusta
i exteriören kring hotell-entren
- med bl.a de stora, fina pelarna -
att det sedan inspirerade till
utformningen av entren vid
...“Patterson“ i USA...!!!
(Jag vet inte om det stämmer
- men någon berättade detta.)

Vi besöker det här hotellet
varje måndag och fredag
för att simma...


















Vi simmar 1000 meter varje gång.

Vattnet är ganska svalt.
Men det passar bra i värmen!

Däremellan - på onsdagarna -
försöker jag ...SPRINGA... en runda.

Jag tycker om att jogga
- det känns väldigt avstressande.

Jag stressar inte här nere...
...men det har ändå en skön
avslappnande effekt!

Rundan - jag ger mig ut på -
börjar direkt utanför grindarna...

Den är inte så lång - 4 km.
Men eftersom den har en ganska
kraftig stigning uppför en höjd...
räcker den distansen mer än väl!

Det man kan sakna i en del
träningsformer är att man inte
riktigt får pulsen upp i varv...

Det får man här!

Jag tror att den höga höjden,
som vi i Entebbe lever på,
kanske också gör sitt!

Trött är man i alla fall efter
den rundan... :-))

VYEN... man har - i stora delar
av sträckan - är hänförande!!!

Man ser Viktoriasjön ligga på
håll - nedanför sluttningen -
omgiven av grönska...
...det är så VACKERT!!!!













Man njuter verkligen av
landskapet när man tar sig
fram på den här sträckan!!!

En ny församling bildas!

Väldigt många människor i Uganda
verkar vara medvetna om sitt
...andliga... behov!

(Tänk om folk hemma kunde vara
lika kloka och inse att de också är
skapade med ett sådant behov...
och sedan ta hand om och fylla det!
Då hade många i västvärlden mått
betydligt bättre.)

Följden - här nere - blir att många
...LYSSNAR... när vi kommer på
besök och ber att få visa en
uppmuntrande tanke från Bibeln!

Församlingen i Entebbe bildades
någon gång i början av 1980-talet.

Då började en liten grupp individer,
som hungrade efter sanningen från
Bibeln, att träffas.
De var bara 5, 6 st...
(Jag har lärt känna två av dem.)

Gruppen växte och man började
hyra in sig i en skola.

Med tiden blev man så många
att man hade underlag för att
dela församlingen till en engelsk-
och en luganda-språkig församling!

Alltså två st församlingar!

1999 skedde något stort...
- man byggde en egen Rikets sal!!

Tillväxten fortsatte...

När vi kom hit - i slutet av 2006 -
var de omkring 80 st i den luganda-
talande församlingen,
och ca 150... i den engelsk-språkiga
- åtminstone vissa söndagar!

Bröderna började prata om att
församlingen kanske skulle delas
igen...
Spännande!

I mitten av mars-månad blev
detta verklighet!!!!!!!!!!!!

En liten stad som ligger några
kilometer utanför Entebbe
skulle få en egen församling
- till stor glädje för de av våra
vänner som bor där!

Samhället heter Abaita.

Sedan tidigare fanns det en
bokstudiegrupp där borta,
som besöktes av uppåt 20 st...

Vi hörde att några i den
luganda-talande församlingen
- i Entebbe - bor på det hållet
och skulle också börja tillhöra
den nya församlingen.

Undervisningen skulle ske på
engelska.

Vi som bor inne i Entebbe fick
välja om vi ville tillhöra den
här nya... el stanna kvar...

Jerry och hans familj och
Martin Pettersson & hans hustru
beslöt sig för att understödja
den nya församlingen!
Jim och jag tog samma beslut.

Det letades efter en passande
lokal som skulle kunna fungera
som en tillfällig “Rikets sal”,
tills en tomt är funnen där en
riktig Rikets sal kan byggas!

Lokalen blev en skola.

Den kallas för “St Benedin skolan”
- och är en slags grundskola.

Det fanns inga lampor i taken...

Elektricitet... finns INTE där!

Men bröderna såg inte det som
något hinder...
Lösningen heter: generator!

Vi satte upp lampor i taket.
Ett mixerbord, mikrofoner,
ett stativ till en av dem
och högtalare införskaffades.

Till premiärmötet fanns det
både ljus och ljud i
skolsalen!!!!!!!!

All teknisk utrustning monteras
först upp och sen ner i samband
med möten...
Generatorn används ständigt
och åker därför också fram och
tillbaka!
Jim tar hand om de här sakerna
på ett mycket ansvarsfullt sätt!!

Skolan är sliten...
Det ser nästan ut som om någon
har skjutit med en kulspruta på
“svarta tavlan” och väggen där-
omkring...
Dörren hängde på “trekvart”!

Men bröder och systrar har
kämpat för att göra det så fint
som möjligt... och det ser nu
lite fräschare ut än när vi först
kom dit!

Vi sitter på gamla, klassiska,
skolbänkar med hopbyggda
skrivbord... allt i trä.
De är gjorda för att sitta
två el tre tillsammans
vid varje bänk...

De är dammiga när vi kommer
så före varje möte torkas de av.
Några brukar också sopa golvet.

När det är dags att börja mötet
har lokalen blivit ren och fin så
att den är värdig ett kristet möte!!

Vi är ca 40 förkunnare som nu

utgör “Abaita-församlingen”
av Jehovas vittnen!

(Egentligen räknas vi som en
“grupp”...
...tills kretstillsyningsmannen
kommer - i mitten av maj.)

Tre bröder tjänar som äldste
och några bröder som biträdande
tjänare.
Vi är 5 el 6 st som är reguljära
pionjärer.

Det är UNDERBART att se hur
Jehova välsignar beslutet som
bröderna tog om att starta en
församling på den här platsen!

Mötena besöks ofta av betydligt
...fler... än de 40 förkunnare vi är!!

Vi har en VARM, FAMILJÄR,
atmosfär i församlingen!

Jag trivdes väldigt bra i den
Engelska församlingen inne
i Entebbe...
...och har där fått vänner
för livet!

Men jag är glad över att jag
bestämde mig för att vara med
i den nybildade församlingen

i Abaita.

Det är riktigt spännande

att få se hur en ny församling,
på en ny plats, börjar ta form

och växa till!!!

El- & vattenavbrott...

Jag är lycklig över att jag har
fått komma till Uganda
- livet här är UNDERBART!!!

Men finns det då ingenting som
man tycker är ...“jobbigt”...
på den här platsen?

Det gör det.
Det finns saker som upplevs
...irriterande...

Det är främst ...TVÅ... saker
som jag tänker på.
De har varit ganska svåra att
vänja sig vid...

Det ena är att man förlorar
ELEKTRICITETEN regelbundet!
Den tas faktiskt så ofta som var
...tredje... dag!!!!!

Så efter bara två dagar med el
får man alltså vara en dag ...utan...!

Efter ett tag vänjer man sig vid
det och accepterar det.
Det är ju bara så.

Tidigare använde vi oss ganska
mycket av en generator.
Det gör vi inte längre.

Det är mysigt att bara ligga och läsa
eller sitta och prata med varandra
i skenet av ett stearinljus!


Den andra saken som har varit
prövande - i ännu högre grad -
är avsaknaden av ...VATTEN...!!!

Vi har en stor vattentank.
Den står uppe på en hög ställning
i trädgården och rymmer 1000 liter.

När vi nu har varit så många i huset
har vi ofta tömt den... och plötsligt
stått där utan en droppe vatten!!
I värsta fall har den tömts precis
före duschen som vi tänkte ta just
innan mötet
- kanske varma och svettiga!

Eller när man varit i stort behov
av att tvätta kläder...

I de situationerna kan det kännas
frustrerande!

Det finns en vattenledning dragen
till huset som kommer från
vattenverket.
Men... ofta kommer det inget vatten
ur den kranen!

Kanske försöker de spara vatten...
- fast det låter märkligt med tanke på
att Afrikas största och en av världens
största insjöar - Victoriasjön -
ligger inom synhåll
- bara några 100 meter härifrån!!!

Det kan istället vara så att ...trycket...
i ledningarna är för svagt.

När trycket - någon gång - är större
fyllar det upp tanken vi har.

Men många gånger har vi själva
fått hämta vatten i plastdunkar
och klättra uppför ställningen
- ca 5 meter upp - och för hand
fylla tanken!

Jerry har satt upp en vinsch där
uppe som gör det hela lite lättare.
Dunkarna rymmer över 20 liter
så de väger en del...!

Även om en del av västvärldens
bekvämligheter ...ibland... saknas
- vill jag ändå passa på att säga
det igen:
Livet här i Afrika är underbart!!!!!!

Thomas introduction

Vi har fått många nya vänner
sen vi kom hit.

En av dem som jag tycker bäst
om heter Thomas.

Thomas är snart 30 år.

Han är äldste i vår församling
och reguljär pionjär.
Försörjer sig gör han genom sin
byggnadsfirma.

Han har ett - här nere - så ovanligt
fritidsintresse som att spela golf...

Thomas sällskapar med en
syster som bor i Kanada.

Hon heter Eva och kommer
ursprungligen från Uganda
- Kampala - men har bott
“over there” några år.

När man närmar sig bröllop
i Uganda är det vanligt att man
bjuder samman familj och vänner
- från båda sidor - och träffas till
en “introduction”...

Man INTRODUCERAS för
varandras familj och vänner!

Thomas och Eva har kommit så
långt att de höll en “introduction”
den 10:e mars!

Bland många andra blev även
Jim och jag inbjudna.

Vid det här tillfället betalas ett
slags ...“brudpris“...
- så är traditionen i Uganda.

Det är inget tvång,
men traditionen verkar sitta
djupt i den här kulturen!

Det kallas inte längre för
“brudpris...
Numera kallas det “brudgåva”!

Gåvan består inte i första hand
av en summa pengar...,
utan oftast av livsmedel och ...djur!!

Traditionsenligt är alla män på
den här festen klädda i en Kanzu
- en slags lång ...vit dräkt...

Jim och jag köpte också oss
vars en Kanzu!

Festen hölls i Evas föräldrahem,
en stor villa i Kampala.

Alla som kom från Thomas “sida”
samlades utanför, i närheten,
vid en viss tid.

När alla hade kommit gick vi
- i en samlad skara i två rader,
män i en och kvinnor i en annan,
- mot Evas föräldrahem.

Vi stannar utanför grinden och
det höga staketet...

Det är ett ...SKÅDESPEL... det som
nu följer!

Plötsligt hör vi hur någon inne
i trädgården ropar till andra där
att det verkar komma folk på besök...

En diskussion uppstår om vilka
besökarna (vi) kan tänkas vara...

Efter ett tag öppnas grindarna och
många unga kvinnor kommer ut...
De placerar en blomma i varje
mans övre ficka på kavajen.

Traditionen bjuder att männen
har en mörk kavaj utanpå sin
Kanzu!

Vi släpps in i trädgården.
Den är stor.

Jag ser två st stora partytält
på gräsmattan,
en bit från varandra...

Det ena tältet är uppfyllt med
människor - Evas familj och
vänner.

Det andra är ännu tomt,
dit ska vi nu gå och sätta oss.

Vi sitter i rader inne i tälten
riktade mot det andra tältet...,
med ca 30 meters gräsmatta
emellan...

Man går inte fram och hälsar
på varandra...

En man från vardera “läger”
gör sig till “talesmän” för
vardera grupp.

“Vem är ni och vad gör ni här?”
- frågar Evas representant.

Thomas (och vår) representant
förklarar varför vi har kommit,
och säger något i stil med:

“Vi har en man här som har
intresse i en av era kvinnor!”

Sen pågår en lång diskussion
om detta...

Längst fram i vårt tält finns
en plats beredd för Thomas...

Men enligt traditionen ska han
inte sätta sig där från början.
Han sitter någonstans inne
bland oss andra!

Eva är ännu inte med i “spelet”...

Däremot kommer hennes mostrar
nu ut och dansar för oss!

Som Evas representanter ger de
sig sen in bland oss i vårt tält...
- sökande efter Thomas!

När de väl funnit honom för de
honom fram till den främsta
platsen i vårt tält.

Där sitter redan Jim,
som Thomas valt till sin “best man”!

Musik och dans, från Evas mostrar,
varvas om vartannat.

Ut ur huset kommer sen många
unga kvinnor...

De sätter sig på gräsmattan,
på utlagda mattor, riktade mot oss.
En av de är EVA!

Skådespelet fortsätter...

Nu ska Eva hittas!

Enligt traditionen ska Thomas
syster söka upp henne och föra
henne till sin bror.

Thomas har ingen syster...,
så då väljer man en kvinnlig vän
som ersättare.

När detta är utfört har nog ett par
timmar passerat... sen vi kom...

Mycket prat och diskussioner har
pågått mellan de olika “språkrören”!
Vi har ännu inte rört oss ur stolarna,
bara suttit och betraktat skådespelet!

För ett ...skådespel... är det.

Det har blivit dags för Thomas
och Eva att utväxla RINGAR!!!

De placeras på gräsmattan
- mitt emellan de båda tälten...

De ger varandra vars en ring
som de placerar på ...långfingren...(!)

Att ringarna placeras på långfingrarna
är ett tecken för andra att personen
är “bokad” (booked) - upptagen!!

Vid bröllopet förs ringarna sen
över till det sk ...“ringfingret”!

Nu står det klart för alla VILKA det är
som har de äktenskapliga planerna!!

Nu ska “brudgåvorna” överbringas!

Vårt tält nästan töms...
när så gott som alla går ut till
parkeringen för att bära in alla
de gåvor som Thomas har skaffat
till Evas föräldrar...
(Själv sitter han och Jim kvar i tältet.)

Olika sorters mat och dryck
- i mängder - utgör “brudgåvan”!!

De bärs in och placeras på
gräsmattan - mitt emellan tälten.

De mest annorlunda presenterna
- i mina ögon - är nog ...getterna
och hönsen...!!!!

Men den typen av gåvor är inte
alls överraskande för de andra...
DJUR - av olika slag - brukar ingå!!!

Gåvorna lyfts - en och en - sen fram
till Evas representant som granskar
och kommenterar dem!!!

Drycker avsmakas... och förs vidare
till Evas pappa!

Nu är “introduktionen” avklarad
- dags att fira med mat och dryck!!!!

Det serveras också tårta.

Det är nog ca 4,5 timmar sen vi kom,
först nu - i samband med maten -
kan vi blanda oss med de i det andra
“lägret”...!

Thomas är ...godkänd...!!!

(Men det tror jag att han var även
före det här evenemanget...! :-)

Han ser lycklig ut!!!!!!!!!

Det var intressant att få uppleva
en “INTRODUCTION”...

Man har fått en liten inblick
i delar av en annan kultur...
...ganska annorlunda vår!