Kretsmöte i Mocambique

Lördagen (18/11) hade vi sett mycket fram emot!
Den dagen skulle det hållas ett kretsmöte i Jehovas vittnens
sammankomsthall strax utanför Maputo.

Vi hade fått veta att det skulle finnas en liten engelsk
avdelning i en mindre sal i anslutning till den stora hallen.
I den stora hallen skulle undervisningen hållas på portugisiska,
som ju är det officiella språket i landet.

Emilio och Darmas - som arbetar på Betel - hade vi blivit
bekanta med och de erbjöd sig att komma förbi vårt logi
och hämta upp oss.
Kvällen före blev Jim dålig i magen och mådde fortfarande
dåligt på morgonen... Trist!

När jag plockades upp hade de redan med sig en man
i bilen. Det var en man som de studerar Bibeln med.
Han heter Nazari och visade sig vara lika gammal som mig.
Nazari hade aldrig varit med på Rikets sal...
De hade bara studerat två kapitel i "Vad lär Bibeln"- boken.
Han gick vanligtvis regelbundet i den Nigerianska kyrkan.
En mycket ödmjuk och vänlig människa!

Väl framme upptäcker jag att hallen saknar väggar...
Men det är förstås medvetet. Riktigt varma dagar måste det
vara luftig och skönt. Men idag regnar det.
Bortsett från väggarna påminner hallen om våra svenska
sammankomsthallar!
Här är ju tak och pelare. Podium med talarstol och bord med stolar,
de olika texterna på väggen bakom, en dopbassäng vid sidan om.
Jag tycker att den är mycket vacker!
Det gör inget att det regnar, det är en mycket behaglig temperatur
ändå.

Eftersom det i vanliga fall är väldigt varmt i Mocambique
startar sammankomster tidigare än i många andra länder.
Kretsmötet börjar 08.45...

Jag går in i en sal som ligger alldeles bakom podiet.
Där ska talen tolkas till engelska.
Min engelska är inte bra, men har utvecklats sen jag
kom till Afrika. Det är inga svårigheter att följa med.

Under lunchen blandar vi - från den engelska sektionen - oss
med våra portugisisktalande vänner.
Många kommer fram och hälsar varmt på mig
och undrar var jag kommer ifrån.
Atmosfären är som hemma vid våra sammankomster - underbar!!!

Regnet har upphört och en del sätter sig därför på gräsmattan
och äter. Trädgården är mycket fin, välskött, med gott om
skuggande träd.

Under lunchen träffar jag Luis-Miguel, Anna och deras
flickor och även Tatjana - som vi hade umgåtts med igår.
Det är trevligt att se dem igen!

Eftermiddagsprogrammet är lika uppmuntrande som det
vi bjöds på under förmiddagen!
Värdet av att följa bibelns principer i olika sidor av våra liv
betonas. Olika exempel ur det dagliga livet lyfts fram
som visar vilken nytta vi har av att göra det!!

Programmet slutade kl. 15.00.
Vi blev väldigt glada när vi hörde Nazaris stora
uppskattning av både undervisningen
och av atmosfären som råder bland oss
- det var ju första gången han kom tillsammans med oss J.V. idag!!!

När jag skulle lämnas av ville Emilio & Darmas
att jag skulle gå in och se efter om Jim mådde bättre...
I så fall ville de att vi skulle följa med dem hem till Betel.
Jim mådde bättre, så det gjorde vi!

Emilio kommer från Sydafrika.
För många år sedan gick han genom Gileadskolan
och blev sänd till Colombia. Där träffade han Darmas.
De har varit verksamma i olika länder.
Betelfamiljen här i Mocambique har de tillhört
sen i början av 1990-talet.
Emilio är samordnare för verksamheten i landet.
De har upplevt mycket!!
Vi hade en mycket trevlig kväll tillsammans!

Nästa dag gick Emilio och jag i tjänsten ihop.
Det var spännande att samarbeta med en så erfaren
broder! Hans enkla sätt att föra fram budskapet på
och den värme och det personliga intresse han visade
för varje människa... gjorde ett stort intryck på mig!!!

Arbetet vid avdelningskontoret tar det mesta av hans tid,
men trots det leder han 5 st bibelstudier (bl.a med Nazari),
förutom annan tjänst han utför!!

Mellan besöken vi gjorde berättade han hur det gick till
när verksamheten blev laglig i Mocambique i början av
1990-talet... Hur han blev utsänd från avdelningskontoret
i Sydafrika för att träffa en regeringsminister och be om
tillåtelse för vår verksamhet i landet. Det var en
spännande berättelse!!

Han frågade mig om jag motionerar...
Jag berättade att jag springer en del.
Han sa då att han själv försöker springa 3 dagar i veckan...
(Förr i tiden hade han t.o.m. sprungit ett antal maratons,
bl.a när han var missionär i Colombia!)
Dessutom ger han sig emellanåt ut med sin kajak
i Oceanen utanför... (Betel ligger väldigt nära kusten)!

Emilio är en mycket varm och nitisk broder,
som - trots att han har börjat komma upp i åren -
fortfarande har gott om energi...!!! :-)

Luis-Miguel & Anna - nya vänner!

På Rikets sal i Maputo träffade vi ett gift par i 40-årsåldern,
Luis-Miguel & Anna.
De har två små flickor, Johanna & Susanna.

Familjen flyttade hit från Portugal i somras.
De är båda mycket varmhjärtade!!
De har verkligen tagit hand om oss i Maputo.
Det var de som körde oss till Betel häromdagen,
och före det bjöd de oss på fika på ett mysigt cafe'!

De har ett fint hus i utkanten av huvudstaden.
I fredags (17/11) bjöd de hem oss tillsammans med
en syster, Tatjana.

Luis visade oss runt i huset.
När vi passerade köket visade Anna vad hon senare
skulle bjuda oss på... krabbor!
Krabba hade varken Jim eller jag ätit förut...
men jag såg fram emot det!!

Vi gick också ett varv i trädgården.
Vilka fruktträd de hade...
mango-, papaya-, banan- och avokadoträd!!!
De hade också en swimmingpool i trädgården.
Vi började med att bada i den. Det var härligt med ett dopp
eftersom luftfuktigheten den här dagen var extremt hög!!

Sen blev det mat...
Det skulle till en viss teknik för att öppna upp krabborna
och komma åt köttet på dem.
Men när man väl kommit underfund med det upptäckte man
att även krabba är mycket gott!!!
Alla fick berätta hur vi hade kommit i kontakt med sanningen.
Det var en mycket trevlig kväll!

Hummerpremiär igår och krabbpremiär idag...!
Den skånska magen luttras och härdas här nere
- långt söder om ekvatorn -
men tycker också MYCKET OM det den bjuds på!! :-)))

Fiskmarknad i Maputo

När man besöker Maputo ska man absolut göra ett besök
på "fiskmarknaden" i utkanten av stan!!
Det var i alla fall vad värden på vårt boende sa.

När vi därför frisknat till tog vi en taxi dit ut
på kvällen efter vårt besök på Betel.

Det var en upplevelse!!!

Området man kommer till påminner om ett marknadsställe.
Mängder med bord kantar den ena gången efter den andra
- fyllda med allt möjligt gott som oceanen utanför erbjuder -
fisk i olika storlekar och med olika utseenden,
men också olika sorters skaldjur - musslor, tigerräkor, krabbor,
humrar etc.

På samma område har man upprättat restauranger.
Tanken är att man väljer ut vad man vill äta på de här
borden, köper det och tar det med sig till en av restaurangerna...
De lagar sen till maten åt en!

Just när vi kom såg vi inte till några andra turister...
I stort sätt alla kämpade för att uppmärksamma oss
på vad just de kunde erbjuda... Alla ville sälja!!
Det var jobbigt att gå i de gångarna, upp och ner!!!
Samtidigt ville man ju se vad som erbjöds
och jämföra priser.

Jag tycker om att äta kräftor och har tänkt att jag
nägon gäng ska prova på hummer,
som jag tycker ser ut som en jättekräfta
och borde innehålla mycket av det där goda köttet!
Men de stora tigerräkorna lockar också...

Ganska snabbt bestämmer jag mig för att det
ska bli "hummerpremiär"ikväll!
Det känns som att detta är en spännande plats
att prova på det på.

Hemma är man van vid att se skaldjur kokta,
som ger den där rödaktiga färgen,
men eftersom dessa hålls levande tills man funnit
en köpare har de därför en annan färg...
... de är grå-svarta...!
I mina ögon ser skaldjur i det här läget inte
särskilt inbjudande ut...
- tvärtom nästan lite skräckinjagande -
särskilt den stora hummern!!
Men jag har bestämt mig, jag vill ha den!

I stort sett alla - vid de olika borden -
pockar på vår uppmärksamhet och vill sälja,
därför blir den unge mannen som erbjuder hummern
alldeles till sig!
Han har flera stycken. Jag pekar på den största.
Han väger upp den, vågen visar 1,5 kilo.
Jag vet inte vad kilopriset på hummer ligger på hemma
men jag tycker att priset han ger mig låter mycket...
Hos honom betalar man bara för hummern
sen tillkommer ris, pommes frites, grönsaker
el vad man vill ha till den
och dessutom kostnaden för att de bereder den...
Det här kan komma att bli dyrt!
Jag ber att få återkomma.

Nu går jag bort till restaurangerna - som finns i området -
för få veta deras kostnader.
Jag upptäcker att killen har följt efter mig
och har hummern med sig...
Restaurangpersonalen berättar sina kostnader.
Jag frågar dem om kilopriset jag har fått är rimligt
och passar också på be dem att väga den.
Vad väger den på den här vågen...?
Omkring hälften... av vad hummerförsäljarens våg visade,
700-800gr!!!
Killen står bredvid... och jag tror att han skäms!

Jag har inte betalat den ännu,
men känner mig ändå lurad!!!
Jag tittar åt honom och vill att han ska veta att det
var orättvist gjort! Jag säger det till honom också.
Jag erbjuds sen ett annat pris som jag antar.

Hummern förs in till kocken i köket,
...ca 45 minuter senare kommer den tillbaka till mig...
Tallriken ser riktigt läcker ut!!!
Hummern har fått en mera bekant färg, den röda.
Den är öppnad på mitten och man ser att den är rik
på vitt fint kött, serverad med pommes frites
och skål härliga grönsaker!

Det smakar LJUVLIGT!!!
Det finns så mycket kött på hummern
att jag inte orkar äta upp allt...

Fiskmarknaden var en spännande upplevelse
och hummern var mycket god!

Betel i Mocambique

Jim blev sjuk under färden hit till Maputo...
Han blev ordentligt dålig i magen och var sen
helt kraftlös i flera dagar!!

Två dagar senare (tors 9/11) blev jag själv riktigt dålig!
Jag fick frossa, feber och svettades mycket.
Men det värsta var den brännande huvudvärken...
Det kändes som om någon regelbundet
stack nålar i huvudet på en...
Personalen där vi bor trodde att jag hade fått Malaria...
De uppmuntrade mig att göra ett Malaria-test.

Jag tog mig bort till en medicinsk klinik som ligger i närheten
av vårt logi.
De undersökte mig, tog bl.a ett blodprov.
Svaret på om det var Malaria jag hade drabbats av
skulle jag få om en timme...
Det var inte Malaria!
Jag fick antibiotika och smärtstillande tabletter.
Sen låg jag till sängs några dagar, men är mycket bättre nu!!!


I torsdags (16/11) åkte vi till avdelningskontoret i Mocambique.
Det var en trevlig upplevelse!!!
Det ligger i utkanten av Maputo, huvudstaden - ganska nära havet.

Betel är mycket vackert, både in- och utvändigt!!!
Vi fick en guidad tur.
Här arbetar omkring 100 bröder och systrar.
Man trycker ingen litteratur - den trycks i Sydafrika.
Litteraturen kommer färdig i kartonger,
som sen distribueras vidare ut till de olika församlingarna i landet.
Två lastbilar rullar ständigt på vägarna.
Förutom att organisera predikoarbetet och annat som behöver
administrerars jobbar man också med översättning.
Portugisiskan är det officiella språket i Mocambique,
men Sällskapet översätter dessutom litteratur på 5 st inhemska språk!!!

Vi har drygt 40 000 vänner här i landet.
Omkring 6000 av dem är i heltidstjänsten!
Man förstår att det finns en stor potential för tillväxt,
de berättar att det är lätt att få bibelstudier
och att man är mångdubbelt förkunnarantalet vid åminnelsefirandet!!!

Guiden ger oss också en kort historik
och berättar bl.a att våra vänner hade det mycket svårt för några
årtionden sedan... Då var Jehovas vittnen förbjudna i landet!!

Våra bröder och systrar förflyttades till camper el läger i nordöstra
delen av landet. Genom stor försiktighet (och Jehovas beskydd förstås)
lyckades man fortsätta att tjäna Jehova!!
Man deltog i tjänsten och upprättade sammankomster!!!
Några bröder satt i de här lägren i ca 15 (!) år........

Liksom vid vårt avdelningskontor i Sydafrika bemötts vi här
överallt med varma leenden och äkta kärlek!!!!!

Mot Mocambique - genom Swaziland

Måndagen (6/11) lämnar vi slutligen Sydafrika.
Vi har verkligen fått uppleva mycket under våra nästan 4 veckor här!

Vi ska bege oss till Mocambique, men väljer att resa över ännu ett litet
kungadöme som gränsar till Sydafrika - Swaziland.

Vi kommer fram på kvällen, efter en lång busstur.
Vi läser på om Swaziland, men... uppfattar det som att det
vi kan se här har vi redan sett i Sydafrika....
Så vi stannar bara en dag.

Tisdagen (7/11) tar vi oss därför ner till busstationen
i staden Manzini, i Swaziland, och sätter oss på en buss
som ska ta oss till Maputo, Mocambiques huvudstad.

Avståndet är inte långt, omkring 15 mil.

Bussarna går inte vid några bestämda tider...
De går först när de är fulla!
Vi går ombord på en buss ca 08.30 och väntar på
att den ska fyllas...
Medan vi sitter här på bussen och bara väntar
ser vi plötsligt en äldre syster i tjänsten!
Vi ser henne tala med en kvinna som sitter vid ett marknadsstånd
- alldeles vid sidan av oss. Vi sitter inne i bussen
men ser ändå tydligt att det är broschyren
"Vad kräver Gud av oss?" som hon håller fram och erbjuder!
(Man blir så glad!!)
Bussen är fylld och vi åker strax före 11.00...

Det är trångt, bussen är verkligen fullastad.
Resan går över berg och dalar...
Det är vackert, men terrängen gör att det tar tid att komma fram.
Vi når Maputo centrum vid 16-tiden...

Första intrycket är att folk här är mycket "pushigare"!
Försäljare erbjuder mängder av varor
innan vi ens hunnit gå av bussen...
De stiger helt enkelt på och erbjuder sina varor
eller att växla svart!
Fattigdomen är mycket tydligare...,
man möter många längs gatorna som tigger.
Det gör ont!!

Boendeformen - ett annorlunda "distrikt"

Efter skottdramat... tar vi som vanligt in på ett
"Backpacker Hostel".
Där bor man billigast - mellan 60-85:-/natten/person.
Boendeformen påminner om svenska vandrarhem...
Man sover flera st i samma rum (ofta 6 st) - i våningssängar.

Det här ger oss - som vi nämnt tidigare - fina möjligheter
att vittna informellt!
Många "backpackers" verkar inte ha någon fast bostad...
De reser runt och bor så här i långa perioder!

Men här kan också bo personer som mannen som sov under
mig i söndags (5/11) ...
Vi började samtala med varandra.
Tidigt berättade vi att vi är Jehovas vittnen.
Han blev mycket personlig! Han berättade att han är 64 år gammal,
och att han tidigare bl.a haft bra jobb och familj.

Men sen började han att dricka...

Han luktar inte alkohol.
Han påstår att han nu klarar av att stå emot frestelsen att dricka.
Det verkar som att hans hustru är beredd att ge honom en ny chans!
De ska träffas i morgon!!!
Han ber oss läsa några verser ur Ordspråksbokens 23:e kapitel,
de handlar om alkoholism...
När vi läst verserna säger han:
"Jag läser de här verserna VARJE DAG..."

Han har en sån... ödmjuk... framtoning!!!
Personligen fastnar jag direkt för honom...!
(Jag blir rörd... när jag tänker på honom och hans liv...)
Det verkar vara en mycket FIN... människa!!!!!!!!!

Vi visar några uppmuntrande tankar ifrån Bibeln.
Han går i kyrkan. När han nämner treenigheten ber vi att få visa
vad Bibeln VERKLIGEN lär om Gud.
Han lyssnar till de bibelställen vi läser... och verkar inse att Gud inte kan vara det!!!

Vi hjälper honom också att förstå hur viktigt det är att känna till
och att använda Guds NAMN - JEHOVA!!!!
Han tar tacksamt emot kampanjtraktatet!

Han verkar ha större andlig hunger än så...,
morgonen efter lämnar vi honom boken: "Vad lär Bibeln?"

En dansk kille delar vi också rum med.
Han och två andra danskar - som bor i ett annat rum - kombinerar
jobb på ett sjukhus med semester. Vi berättar att vi är på semester nu,
men är på väg upp till Uganda och vad vi - som Jehovas vittnen - ska göra där.
Vi får mycket fin kontakt med dem!

Morgonen efter fick vi ett kort samtal med killen som sov under dansken.
Det är en sydafrikan som jobbar som guide i bergen. De erbjuder guidade
turer med mountainbikes. Han tar gärna emot ett Vakttorn
och säger att han ska läsa det.

Det finns ingen större glädje... än att hjälpa andra att lära känna Jehova
och hans underbara uppsåt!!!!!!!!!!!!!

Skottlossningen...

Nästa dag - söndagen (5/11) - återvänder vi till Durban.
När bussen gör sitt första stopp där... sker något riktigt otäckt!

Bussen har precis stannat. Vi är inne i ett villakvarter.
En tysk kvinna ska just hoppa av...
...när det börjar smälla (!) ordentligt på andra sidan staketen...
Det är ljudet av 5, 6 st PISTOLSKOTT - kanske bara 100 m ifrån oss!!!!!!!
"Gunshots... it's gunshots!!!" - säger chauffören!!!!

Bara sekunder efter skotten kommer en kille rusande i full fart
förbi oss i bussen......!!!!!!!
Strax efter kommer omkring fem andra män
och undrar var mannen som rusade förbi oss har tagit vägen...
De misstänker (!) att han försökte göra inbrott i en av villorna........

Man blir lite fundersam... det verkar nästan som om man skjuter först...
och frågar sen...! :-(((

Detta sker på ljusa dagen - mitt framför ögonen på oss!!!

Vi är i Sydafrika...

Drakbergen, Lesotho

Fredagen (3/11) lämnade vi Durban för att bege oss upp till Lesotho.
Lesotho är en egen nation. Till ytan är den stor som Belgien.
Det ovanliga med Lesotho är att landet HELT är omslutet av Sydafrika...
Ungefär som om t.ex Närke skulle vara ett eget land...
helt omgivet av Sverige!!!

Lesotho ligger på en högplatå, 3000 möh!!!

Vi övernattar vid foten av bergskedjan som leder dit upp.
Den kallas för "Drakbergen"!

Nästa morgon är vi med och fyller en 4-hjulsdriven Range Rover
och ger oss uppför det här fantastiskt vackra bergsmassivet!

Drakbergen är branta... och där ska vi ta oss upp och över... på något sätt!
Vägen är mycket gropig och stenig, men på något sätt "äter" sig jeepen
bit för bit uppåt...
När vi kommit en bit upp upptäcker vi att en vårflod korsar vägen...
Den är inte djup så Matteuw - vår guide - kör helt enkelt bara över den!

Vi letar oss högre och högre uppför de branta bergssidorna.
Jag hittar inga ord som kan beskriva Drakbergens stora skönhet.......
Det ser ut som om bergssidorna bildar vågor, som om de "böljar"...

"Visst är de vackra - Drakbergen?!?!?"

Sydafrika består av många berg,
och jag vet att jag har använt superlativ om en del andra tidigare...
- men Drakbergen tar nog priset!

Väl uppe över kanten kommer vi fram till Sani Pass.
Här börjar Lesotho!
Vi får en stämpel i passen, sen kör vi in i det här lilla landet.
Det är inte mycket som växer här - det är kargt!

När man ser Drakbergen nerifrån tror man att toppen av dem
är någonstans där vi nu befinner oss...
men här - uppe på högplatån - avlöser den ena toppen den andra...
Matteuw säger att vi ska köra upp till en av dem och äta vår medhavda
lunch där.

Det bor inte många människor här...
De få bostäder vi ser är runda lerhyddor, med tak av grenar och strån!
Man ser nästan inga bilar, inga affärer, inga biografer, inga hamburger-restauranger...
Vi är långt ifrån Malmö nu.........
Vi är - som Freda' sjunger - "... i en ANNAN del av världen..."!!!

På toppen vandrar vi sen omkring en stund, efter lunchen.
Man känner av höjden (ca 3200 möh), man blir andfådd för nästan ingenting...
Trots att det är kargt... så växer det små, söta färgglada blommor här uppe!!
Vinden viner... det blåser mycket,
men vyerna vi får är HISSNANDE VACKRA!!!

Innan vi åker ner till vår lodge stannar vi till i en liten by.
Vi välkomnas att stiga in i en liten rund hydda.

Här bor en ung ensamstående kvinna. Hon har minst tre barn.
Deras hem består av ett enda "rum", det är inte stort...
Men hon ser ändå så förnöjsam ut... på något sätt.
Och barnen ser ut att må hur bra som helst!

De leker för för fullt, skratten avlöser varandra!!

Det är underbart att se!!
Det finns en eldstad mitt i hyddan. Vi ombeds att sätta oss vid den.
Här bjuds vi nu på hembakat bröd och hemmagjord öl!
Brödet är mycket gott! Det vi dricker påminner väl inte så mycket om öl...
... inte som vi känner det... men det smakar bra!

Vi ger oss över kanten på högplatån för att ta oss ner till lodgen.
På färden ner för de branta serpentinvägarna ser vi plötsligt

vilda babianer... i bergen!

Vår resa hittills har innehållit många höjdpunkter
- vårt möte med Drakbergen och Lesotho tillhör definitivt en av dem!!!!!!!!!!!

Durban - marknad och möte

Vårt nästa mål ligger långt österut - Durban.
Vi satte oss på en buss och åkte först 70 mil, till en stad som heter Port Elisabeth.
Här blev det bara övernattning, sen tidig uppstigning och vidare...
Den här dagen - tisdagen - färdades vi ännu längre... omkring 100 mil
(det motsvarar Malmö - Sundsvall...!)
Vi åkte huvudsakligen längs kusten, men vek ibland också innåt landet
och passerade bl.a tät regnskog!

En av alla städer vi passerade hette... "Butterworth...",
men ingen Joyse syntes till... så långt ögat kunde nå! ;-)))

Emellanåt kunde resan kännas lite dryg - 170 mil på två dagar - men samtidigt
fick vi ju se mycket av det här vackra landet!

Durban är en stor stad - 2,5 miljoner invånare.
Stor hamn ( jag minns att Franz berättade att han hade varit i Durban när han var på "sjön".)
Mest känd är den här staden för att vara ett paradis för surfare och semesterfirare!
Både luften och vattnet håller sig varmt året om.
Det är ett subtropiskt klimat... inget ställe hittills har haft så stor luftfuktighet!!!
Det rinner av en... (Martin - undvik Durban!!! ;-)


Många indier har invandrat till Sydafrika genom åren.
Den största koncentrationen av indier finns i Durban
- omkring 800 000!
Att var 3:e människa har indiskt påbrå syns överallt i staden.

Vi tar oss ner till en stor indisk marknad, i centrala Durban.
Känns lite märkligt... nästan alla försäljare är indier, men det som erbjuds är
genuint afrikanska hantverk!

Jag vill inte köpa på mig för mycket saker i södra Afrika,
eftersom jag då måste kånka på det hela vägen upp till Uganda...
Ryggsäcken var full... redan när jag reste hemifrån!!!
Det kan du intyga, mamma - du var ju med och hjälpte till att trycka ner allt?!? ;-)
Jag har lämnat bort en del saker som ursprungligen var i den...
Den blev för tung! Och man inser efter ett tag att man inte behöver mycket alls........

Men en sak kunde jag bara inte låta bli att köpa - på indiska marknaden - och det
var en tavla med ett motiv som helt och hållet var gjort av fjärilsvingar!!!
På håll kan man inte se det...
men när man kommer närmare ser man att ALLT i motivet - kvinnor och barn -
är gjort av fjärilsvingar i olika färger!
Så konstnärligt... och mycket VACKERT!!!


På kvällen besökte vi en Rikets sal i Durban.
Man skulle lätt kunna föreställa sig att man hade kommit till Bombay eller Madras...
Nästan alla dessa våra bröder och systrar var indier!
De var mycket VARMA!!!
Vi blev välkomnade - offentligt - redan i inledningen.
Under mötet återgavs bl.a erfarenheter från den världsvida traktatkampanjen
som pågår nu. De hade stor framgång med den!

Efter mötet fortsatte våra vänner att komma fram och samtala med oss.
En äldstebroder och hans hustru (pionjär) och två andra pionjärer ville att
vi skulle gå ut och äta efter mötet och fortsätta att lära känna varandra.
De körde oss till en restaurang. Vi åt italienskt.
Allesammans bjöds på maten och drycken av äldstebrodern!!!
(Erbjöd mig att betala, men "fick" inte...) Så generöst!!!

De berättade fina erfarenheter ifrån tjänsten på fältet i Durban.
Var och en av dem hade omkring 3 st bibelstudier!
Vi berättade vad vi upplever i tjänsten hemma i Sverige.

Edgar, äldstebrodern, är med i den regionala byggnadskommitten.
Han berättade att det finns 80 st Rikets salar i Durban...
och i många av dem finns det mer än en församling!!
Vi har många bröder och systrar i det här området!!!
En av personalen på vårt logi visar sig vara en syster...

Deodoranten...

Jag är 39 år gammal ett litet tag till...
men jag misstänker att jag redan är på god väg att bli
an old man...
När jag var yngre minns jag att det fanns en mörkgrön deodorant
som hette "BRUT"...
BRUT förknippade jag med äldre herrar.

För några dagar sen var jag inne i en affär för att köpa
en deodorant.
Jag började med att lukta på en ny Axe...
men det fanns en hel del andra märken också.
Plötsligt fastnar mina ögon på en gammal bekanting...,
den mörkgröna BRUT-flaskan!
Fanns den fortfarande...?

Jag tänkte att jag bara skulle lukta... på den...
Det skulle jag aldrig ha gjort... ;-)))
Den luktade mycket fint... så manligt!!
Jag föll direkt för den och köpte den!!!

Anders P, Anders S, Sau, Phut och ni andra unga:
Ni kommer att förstå mig en vacker dag - kanske när ni
blir 39 år gamla...! ;-)))

Rock Rabbits mm.

Efter valsafarin går vi bort till ett tvätteri.
Det börjar bli hög tid att tvätta lite kläder.
De ber om våra namn. På mottagningskvittot ser jag sen att Mikael Nilsson
har blivit: "Mackel Milss"...
Jag tyckte att det lät ganska kul... Mackel Milss...
Man skulle kanske använda i fortsättningen!!! ;-)))


Sen går jag ner till kusten - här i Hermanus - för att skriva några vykort.
Där nere ser jag ett djur som jag aldrig tidigare har sett... inte ens på TV!!
De är stora som katter, men ser mer ut som en blandning av kanin och hamster!

De lever vilt, verkar hålla till i buskar i närheten av havet.
Någon berättar att de kallas för "Rock rabbits".
De är många 6, 7 st. som samtidigt är framme hos oss... nyfikna!
Rock rabbits ser gulliga ut!!


Framåt kvällen går Jim och jag sätter oss uppe vid en klippa
- med en flaska vin. Vi njuter av vyn...!!!!

Strax före skymningen dyker en stor val upp!
Den är riktigt nära kusten!! Vi ser den tydligt ifrån klippan.
Tråkigt nog fördunklas allt snart av mörkret...

Valsafari

Sydafrika är upplevelsernas land!!!

Bara en halvtimmes bilfärd från Gansbaai ligger Hermanus.
Hermanus är känd som den bästa platsen i världen att skåda VALAR på!!!
Omkring 200 valar... sägs finnas bara i den här bukten!!

Det är framförallt "Southern Right Whales" man ser.
De är GIGANTISKA...
De kan bli uppåt 16 meter långa!!!


De kommer från Antarktis i junimånad och återvänder i november.
Guiden berättar att det bara finns en anledning till att de lämnar Antarktis
och kommer hit... för att föda sina ungar!

Uppfattade vi det rätt så äter de inte under den här tiden
och honan avger omkring 600 liter mjölk(!!!) som ungen dricker - varje DAG!!!!

I söndags (29/10) steg vi ombord på en båt för att vara med om valsafari.

Skepparen tog sikte på några valar och förde oss ganska nära dem.
De verkade leka med varandra...!
Emellanåt sprutade de vatten högt upp i luften!!

En av dem ställer sig så att man bara ser stjärtfenan på den. Den är stor!!!
Det överraskar mig att den klarar av att stå i den positionen så länge - flera minuter!!


Alldeles för snabbt vill besättningen att vi ska återvända...
Jag hade kunnat sitta här och titta i många timmar till...!!!!
- Det är sååå VACKERT!!!

Vilken UNDERBAR SKAPARE vi har, som bjuder oss på detta!!!!!!!!!!