Betel i Uganda överlämnas!

I 236 länder finns det idag fler
än 6 700 000 vittnen för Jehova
som följer det uppdrag som Jesus
gav sina efterföljare, att predika
de goda nyheterna om Guds Kungarike!

För att organisera det här arbetet
finns det mer än 110 avdelningskontor
-världen över!

Vårt predikoarbete nådde Uganda
först på 1930-talet.
Nitiska vittnen från Sydafrika reste
genom Östafrika och lämnade efter
sig biblisk litteratur.

1956 döptes det första Ugandiska
vittnet. På 1960-talet anlände
missionärer, och tjänade i olika
delar av landet.

Fram tills för bara några år sedan
stod Jehovas vittnens verksamhet
i Uganda under tillsyn av avdelnings-
kontoret i Kenya.

2005 byggdes ett avdelningskontor
strax söder om Kampala.
Men inom en kort tid stod det klart att
det behövde byggas ut för att kunna
ta hand om det växande antalet vittnen!

Responsen på fältet är STOR!!!!!!!!!

I början av året var utbyggnaden klar...

Lördagen den 20 januari 2007
överlämnades därför det nya utbyggda
Betel åt Jehova Gud!!!

Till det särskilda program som hölls den
lördagen hade forna missionärer inbjudits,
däribland de allra första missionärerna,
som kom hit från USA 1968.

Men också bröder och systrar som tagit
emot sanningen på 1980-talet el tidigare
var också särskilt inbjudna.

Totalt var 665 bröder och systrar,
från 18 olika länder samlade på Betel
den här minnesvärda dagen!!

Broder Anthony Morris,
från den styrande kretsen,
höll överlämnandetalet.

Dagen efter, söndagen den 21 januari,
hade en fotbollsstadion inne i Kampala
hyrts och ALLA Jehovas vittnen i landet,
och alla bibelstudier och andra som
var intresserade, hade inbjudits till ett
särskilt program!!!

Aldrig tidigare har så många bland
Jehovas folk varit samlade, på en
och samma plats, i det här landet...
- 4915!

Vi fick en resumé av överlämnande-
talet som hade hållits dagen före.
Missionärer som hade varit i Uganda
förr i tiden berättade erfarenheter.
Representanter från flera avdelnings-
kontor gav oss rapporter därifrån!

Vi fick också lyssna till tal av
broder Anthony Morris,
men även av broder Leon Weaver,
som tjänar som zontillsyningsman.

Talen berörde alla!!!

Det var ett privilegium att få vara
med vid detta fina program
- den här HISTORISKA dagen...!!!!!!

Kollektivet...

Huset som vi bor i är trivsamt,
men det är också sällskapet!

Huset ägs av en ugandisk syster,
som för tillfället bor och arbetar
i Khartoum, Sudan.

Vi hyr huset av henne.
“Vi“ är:
Jerry, Esther, Claudia, Styrbjörn,
Nathalie, Jim och jag...

Huset består av 3 sovrum, ett kök,
ett vardagsrum (med matbord i ena
delen), en lång hall och två badrum.

Jim och jag delar rum.

Uppriktigt sagt hade jag längtat
efter ett EGET rum... när vi nu
- äntligen - fick en fast plats i
vår tillvaro!!!

Jim och jag fungerar bra ihop,
så det är inget problem...

Men under drygt... två månader...
har vi - nästan uteslutande - tagit in
på billiga backpackers ställen.
Där sover man alltid med flera andra,
oftast 6-8 st, främmande människor!!

“Privacy”... existerar inte där.

Ibland vill jag ha en stund bara
...för mig själv...

Men vi vet att Styrbjörn och Nathalie
ska stanna en kortare tid, några
månader, och att Jerry och hans familj
- i mars - kommer att åka till Sverige
och vara borta flera månader...!!

Så därefter kommer Jim och jag att
bo ...SJÄLVA... i huset!!!

Men månaderna som vi kommer att
ha tillsammans blir trevliga!!!

Vi har en väldigt god atmosfär!!!
Ingen dominerar. Vi lyssnar till varandra
och varandras önskemål om saker
och ting. Vi trivs alla fint ihop!!!

Det är glada och ödmjuka människor
man är omgiven av!!!

Jerry är en positiv, påhittig person
- som ofta har något roligt att berätta!!
Han är också uppfinningsrik och har
i stort sett alltid en lösning när det
uppstår något praktiskt problem...

Esther är mycket glad och fin syster!
Hon har nästan alltid ett leende
på läpparna!!! Man hör henne ofta
gå och sjunga för sig själv.
De kompletterar varandra väldigt bra.

Lilla Claudia blir ett år i mars.
När vi kom, i december, kröp hon...
Det har varit roligt att få vara med
och se när hon började resa sig,
ta sina allra första steg och nu
nästan springa!
Hon är mycket charmig - allas
favorit!

Styrbjörn är en fridsam människa.
Hans lugna och behagliga sätt
tilltalar alla - mycket!!!
Han har också humor.
Emellanåt tar han fram sin akustiska
gitarr och underhåller oss.
Det kan bli Simon & Garfunkel...,
men lika gärna sköna blues-låtar,
eller något helt annat!

Nathalie är lugn och omtänksam,
bl.a tar hon hand om de unga i
församlingen på ett fint sätt!
Hon är nog den som oftast tar
ledningen i att hålla ordning i huset.
Hon är många gånger först på disken!

Vi turas om att laga mat.

Jim och jag har satsat på svensk
husmanskost t.ex:
*Köttbullar, potatis, sås & grönsaker.
*Pannbiffar, lök & stuvade makaroner.
*Spaghetti & köttfärssås.
*Pannkakor & sylt...

Varma mackor - med ananas, ost,
lök & tomat el med champinjonstuvning
el något annat gott på...
har blivit ett uppskattat återkommande
inslag!

När våra olika “scheman” harmonierar
försöker vi att äta gemensamt.

Men många har nu flera bibelstudier
och utför förstås även annan tjänst,
därför blir det oftast vid kvällsmaten
som vi är samlade och äter ihop.
Erfarenheter från dagens tjänst berättas,
bl.a studiers framåtskridande!

Ibland avslutar vi kvällarna med att se
en film ihop.
Jag hade med mig ett par säsonger
av “Seinfeld”...
Det visade sig snart att det är mer
än jag som är förtjust i den humorn...!
På kort tid betades alla avsnitten av... :-)


Även om jag längtar efter ett eget rum...
så kommer saknaden efter de andra
att bli STOR - den dag de lämnar huset!

Vi har fått vänner för livet!!!!!!!!!!

Kretssammankomst i Kampala.

Redan det första veckoslutet på
det nya året, den 6 & 7 januari
hölls vår kretssammankomst.

Vi behövde inte färdas så långt
eftersom den hölls i huvudstaden,
Kampala, som ligger bara ca 4 mil
norrut.

Sammankomstplatsen ser ganska
annorlunda ut än den jag besökte
i Mozambique...
Likheten är att man sitter under tak,
och att det “saknas” väggar.

Formen på denna påminner om en
romersk teater...
Vi sitter i en stor halvcirkel med
många bänkrader i en rätt så brant
lutning ner mot podiet.

Det är varma dagar...
Fastän vi inte gör något fysiskt
- bara sitter och lyssnar -
så rinner svetten av en...
...skjortan klistrar fast på ryggen!

Många har varit förutseende och
tagit med sig paraplyer(!) för att
skydda sig mot den starka solen.
De flesta behöver inte tänka på det,
men sitter man i ytterkanten kan
det bli aktuellt, beroende på hur
solen står...

Programmet hade temat:
“Samla... skatter i himmelen!”
(Matt.6:20)

Vad vi samlar på oss i materiell väg
är temporärt...
men om vi skapar oss ett gott namn
inför Gud så kommer det att bestå!!!

Jehova glömmer inte det vi har
gjort för Honom!! (Hebr.6:10)

Vi vet att Jehova läser våra
hjärtan... (1Sam.16:7)

Vad är våra hjärtan uppfyllda
av...?
Vad är vi intresserade av att
prata om...?
Är det shopping, sport, skönhet
eller nöjen?

Ingenting av det här är fel och
Jehova vill att vi ska njuta av
livet!!

Men inget av detta bör bli
det ...centrala... i våra liv!

Det viktigaste för en sann kristen
är att fullborda det arbete som
Jehova har gett...
...att predika de goda nyheterna
om Guds kungarike!

Vi vet att slutet för den här onda,
själviska världsordningen är nära,
och att Jehova SNART kommer att
ingripa och fullborda sitt uppsåt
med människan och jorden...!!!

Påverkar den insikten vårt sätt
att leva våra liv...
...och våra strävanden... i livet?


Det var - som alltid - ett mycket
tänkvärt program!!!

Jag såg att det också tolkades
till teckenspråk för döva besökare!

Efter programmet kom det fram
en ugandisk broder till mig och sa
- med glimten i ögat -
att jag var “farfar” till honom...
...och att han var mitt “barnbarn”...

För omkring 20 år sedan hade jag
glädjen att få studera Bibeln med
en ung man från Höllviken, Anders.

Längre fram flyttade Anders till
Norrköping. Där träffade han en
ugandisk flykting som visade
intresse för att studera Bibeln.

Martin Oteke, som denne man
heter, fortsatte att studera och
regelbundet komma till mötena.
Med tiden döptes han och blev
en broder till oss!

Martin flyttade tillbaka till sitt
hemland, Uganda, och fortsatte
där att aktivt tjäna Jehova.

Idag är Martin en förordnad
äldstebroder och hade förresten
ett inslag i det här samman-
komstprogrammet!
Han verkar vara en hjärtlig
och glad människa!

"Barnbarn"..., ja.... :-)))))


Vi åkte hem till “vårat” Entebbe
andligt styrkta och uppmuntrade
framför allt av det fina programmet,
men också av samvaron med våra
varma, kristna afrikanska bröder
och systrar!!!

Bibelstudier omgående...!

Morgonen efter att jag hade anlänt
gav jag mig ut för att pröva på
tjänsten här i trakten.

Till min stora lycka visar Ugandier
samma intresse för andliga ting
som man gör nere i Malawi!!!

Nästan ...ALLA... vi träffar tar sig
tid att lyssna och resonera med oss
och skaffar sig gärna biblisk litteratur!

Överlag har man en mycket stark tro
på Gud och besöker vid veckosluten
någon av Entebbes alla kyrkor.

Många är uppriktiga i sitt sökande
efter Gud... och upptäcker att de
inte får svar på sina frågor om Gud
i kyrkan och har därför mycket
frågor när vi kommer till dem!

Ett exempel på det är Joseph...

Joseph är lärare på en skola.
Han är 38 år gammal och har
en stor familj - fru och 4 barn.

När en av våra systrar en dag
delar ut traktater till människor
vid en busshållplats lägger Joseph
- som bor bakom den hållplatsen -
märke till detta och ropar henne
till sig...

Han frågar om han också skulle kunna
få en traktat. Systern ger honom en
tidskrift och frågar om hon får komma
tillbaka och samtala med honom en
annan gång. Det får hon, de avtalar om
en dag och tid.
Det här hände i slutet av december.

Vid ett av mina första möten i den här
församlingen kommer den här systern
fram till mig och frågar om jag vill följa
med henne till en man som hon har
träffat och gjort ett avtal med.
Hon berättar bakgrunden.

Torsdagen den 28:e december
besöker vi den mannen, Joseph.
Han bjuder in oss i sitt hem och
berättar kort om sin bakgrund
i olika kyrkor, men säger att han
har läst Vakttornet och uppskattar
det han har läst!

Vi har ett trevligt samtal, där vi bl.a
visar honom hur vi studerar Bibeln
med människor, kostnadsfritt, i deras
egna hem - med ledning av broschyren:
“Vad kräver Gud av oss?”

Joseph ber oss att börja med det
första kapitlet direkt!
Efter studiet frågar vi honom när han
vill att vi ska träffas nästa gång.
Han föreslår att vi ska komma redan
på lördagen - bara ...två dagar... senare!

Lördagens studium blir ett
“mönster-studium”!
Jag är såå glad när jag vänder hemåt,
övertygad om att vi har träffat
en uppriktig sanningssökare...!!!!!!

Att få undervisa en person som
uppriktigt söker vår gode Fader
i himmelen skänker en obeskrivlig,
DJUP lycka i hjärtat!!!

Innan vi går berättar vi för Joseph
att det hålls bibliska föredrag varje
söndag på vår Rikets sal, och att han
är välkommen om han har möjlighet.
Redan dagen efter... kommer han till
våra möten...!!

Han tycker om det han får lyssna till,
och upptäcker också att två av hans
elever tillhör vår församling...!

Joseph vill att vi ska studera två gånger
i veckan nu när han har sommar(!)lov...
Det blir på onsdagar och lördagar, 09.00.

Han är alltid hemma när vi kommer.

Tidigt visar han att han inser värdet av
att förbereda sig för bibelstudiet genom
att ha läst igenom studiestoffet och gjort
understrykningar innan vi kommer!!

En dag när vi behandlar sista
paragrafen kommer en man på besök.
Han presenterar sig som John Francis.
Det visar sig att det är en lärarkollega.
Han är lärare i matematik.
(Joseph är lärare i “Science”.)

John Francis uttrycker, även han,
ett stort intresse för andliga ting
och kommer med många frågor...!

Att vi svarar honom genom att
gå direkt till Guds ord, BIBELN,
och låta den ge svaret...
verkar göra ett stort intryck!!

Han ber om ett bibelstudium!!!!!

Söndagen efter kommer Joseph och
John Francis tillsammans till Rikets sal
för att lyssna!!!

När jag besöker Joseph för att studera
med honom, en tid senare, upptäcker
jag att det sitter en ung man på den plats
där vi brukar studera, i hans hem.
Den unge mannen sitter som om han
också är redo för att studera..,
beredd med Bibel och broschyr!!

Det visar sig att han heter Steven,
och är en släkting till Joseph som har
flyttat hit i hopp om att kunna finna
jobb här eller i huvudstaden, Kampala,
som ligger omkring 4 mil bort.

Steven är lite drygt 20 år gammal,
och tro det eller ej... men han är
faktiskt också... lärare!

Det verkar som om Steven kommer
att bo hos Joseph tills vidare...
När vi börjar bibelstudiet vill även
han vara med! Han deltar aktivt i det!!

Det blir snart en ny söndag...
Till min stora glädje kommer nu
Joseph, Steven och John Francis
- alla - till Rikets sal!!!

Steven fortsätter att regelbundet
vara med på studiet som leds med
Joseph!!!


Jehova fyller verkligen våra liv med
GLÄDJE och MENING när vi fortsätter
vårt sökande efter ödmjuka människor
som vill lära känna Honom...!!!!!!!!!!!

Entebbe - min nya hemstad!

Klimatet - i Entebbe - verkar bli bra
... 20-25 grader och sol...
som en fin svensk sommardag!

Det regnar nästan varje dygn...,
men det sker om nätterna.
Då tar det i ordentligt!!!
Att stiga upp till en ny vacker dag
efter en natts rejält regnande är
underbart - luften är så frisk!

Solen står rakt upp på himlen...
eftersom EKVATORN passerar
genom Uganda.
Det innebär att det skulle kunna
bli riktigt varmt!

Men eftersom Uganda ligger på en
högplatå blir det inte så varmt.
Läste någonstans att landets lägsta
punkt ligger på 600 meter över havet...
- Entebbe ligger på ca 1000 m.ö.h.

Det är en vacker plats - Entebbe!

Entebbe ligger som en halvö
- en Peninsula - ut i Victoriasjön.
Vi har sjön öster, väster och söder
om oss!
Nästan var man än befinner sig
så har man Afrikas största sjö
inom synhåll!

Staden är på ca 60 000 invånare,
kanske stor som Landskrona...
Det är kuperat, ganska mycket backe
upp och ner och det är grönt!

Trots att staden inte är så stor så
är det här landets internationella
flygplats ligger!

Entebbe har också en djurpark
med djur från savannen.

Här finns en botanisk trädgård,
som anlades redan 1898.
Den är mycket vacker och
rymmer mängder av ovanliga,
spännande växter och träd.

Det sägs att några “Tarzan-filmer”,
med Johnny Weismuller i huvudrollen,
spelades in här!!!
Det kan nog stämma för vissa delar
av den här enorma trädgården är som
igenvuxen regnskog, med grova lianer
hängande från jättelika träd...

Entebbe har ganska mycket att
erbjuda.

Däremot tycker jag att det saknas
ett riktigt centrum, med ett torg.
...och vägarna är katastrofala!!!

Men jag kommer att trivas fint,
det känner jag redan från början!!

Jag ska göra Entebbe till min nya
hemstad - det blir inte svårt...

Boendet i Entebbe

Jag var inte helt säker på hur vi skulle
...bo... i Entebbe.

Jim kände en broder - från en annan
församling i Malmö - som hade flyttat
hit för fyra år sen.
Han heter Jerry Bjelk.
Jag visste hur han såg ut, hade en gång
spelat fotboll med honom för några år sen,
men kände honom inte alls...

Jim och Jerry hade e-mailat varandra
sen ett drygt halvår tillbaka.
Redan ett bra tag före avresan till Afrika
ställde vi många frågor till Jerry om
hur livet där nere upplevs...

Om jag skulle få ett “friår” så ville
jag bo i Afrika under det året.
Att få predika och undervisa från
Guds ord där behovet av förkunnare
är riktigt stort... har alltid varit en dröm!

Lite funderingar över vad livet
på den afrikanska kontinenten
innebär... hade man...

Hur tål man hettan - som nordbo?
Hur skyddar man sig mot sjukdomar?
Är kriminaliteten hög?
Hur betraktas man som “vit” man?
Går maten att äta...? :-)

INGET... av detta... hade hindrat mig
från att åka.

(Att få träffa ...Felicia och Marcel...
är det enda som hade fått mig att
stanna!
Naturligtvis hade det överträffat
allt annat!!!!!)

Däremot kan man förbereda sig
mentalt och praktiskt om man
får information!
Därför var kontakten med en svensk
person på plats mycket värdefull.

Jerry hade mailat Jim och erbjudit
oss att få hyra in oss i det hus som
han och hans hustru, Esther,
och deras 10 mån gamla dotter,
Claudia, själva hyr.
Det var ett fint erbjudande!!

När jag nu nått fram till Entebbe
skulle det bli spännande att få se
huset och hur vi skulle bo i det!

Men också att få träffa Jerry
och hans familj!

Jim - som hade kommit en dag
tidigare - mötte mig och visade
vägen.

Huset är omgärdat av en drygt
2 meter hög, kraftig mur.
Tvinnad taggtråd, 30-40 cm hög,
ringlar sig som en orm längs toppen
av muren. Portarna är av järn.

Innanför murarna ser jag en
stor schäferhund! Max heter han.
Jag får veta att han under dagen
är bunden till ett träd, men på
kvällen släpps lös och vaktar
tomten nattetid!

På tomten rör sig också många
hönsfåglar fritt: vanliga höns,
pärlhöns och kalkoner...

Huset ser stort och rejält ut.

Inne på tomten upptäcker jag
ett annat, mindre, hus också.
Det kallas för “Boy’s courten”...
Det är mycket vanligt att man har
ett sådant litet hus på tomten.
Här bor en afrikansk man.
Han heter Katou och är nog
i 30 års åldern.
Han är anställd som en “allt i allo”.
Trädgården tar han hand om,
öppnar portarna, tvättar bilen etc.

Katou har förstås lön för detta
och bor dessutom gratis i sitt hus!
Han bor betydligt bättre än många
andra gör här nere...

Det stora huset innehåller fyra rum,
kök och två badrum.

När jag kommer in i huset
upptäcker jag att det bor fler i det...

Förutom Jerry, Esther & Claudia,
även ett gift par i 30-35-årsåldern,
Styrbjörn och Natalie.
De kommer från Stockholm,
och hade kommit ner en vecka
före oss.

Tidigt upptäcker man att man är
omgiven av väldigt fina människor...!