Boendet i Entebbe

Jag var inte helt säker på hur vi skulle
...bo... i Entebbe.

Jim kände en broder - från en annan
församling i Malmö - som hade flyttat
hit för fyra år sen.
Han heter Jerry Bjelk.
Jag visste hur han såg ut, hade en gång
spelat fotboll med honom för några år sen,
men kände honom inte alls...

Jim och Jerry hade e-mailat varandra
sen ett drygt halvår tillbaka.
Redan ett bra tag före avresan till Afrika
ställde vi många frågor till Jerry om
hur livet där nere upplevs...

Om jag skulle få ett “friår” så ville
jag bo i Afrika under det året.
Att få predika och undervisa från
Guds ord där behovet av förkunnare
är riktigt stort... har alltid varit en dröm!

Lite funderingar över vad livet
på den afrikanska kontinenten
innebär... hade man...

Hur tål man hettan - som nordbo?
Hur skyddar man sig mot sjukdomar?
Är kriminaliteten hög?
Hur betraktas man som “vit” man?
Går maten att äta...? :-)

INGET... av detta... hade hindrat mig
från att åka.

(Att få träffa ...Felicia och Marcel...
är det enda som hade fått mig att
stanna!
Naturligtvis hade det överträffat
allt annat!!!!!)

Däremot kan man förbereda sig
mentalt och praktiskt om man
får information!
Därför var kontakten med en svensk
person på plats mycket värdefull.

Jerry hade mailat Jim och erbjudit
oss att få hyra in oss i det hus som
han och hans hustru, Esther,
och deras 10 mån gamla dotter,
Claudia, själva hyr.
Det var ett fint erbjudande!!

När jag nu nått fram till Entebbe
skulle det bli spännande att få se
huset och hur vi skulle bo i det!

Men också att få träffa Jerry
och hans familj!

Jim - som hade kommit en dag
tidigare - mötte mig och visade
vägen.

Huset är omgärdat av en drygt
2 meter hög, kraftig mur.
Tvinnad taggtråd, 30-40 cm hög,
ringlar sig som en orm längs toppen
av muren. Portarna är av järn.

Innanför murarna ser jag en
stor schäferhund! Max heter han.
Jag får veta att han under dagen
är bunden till ett träd, men på
kvällen släpps lös och vaktar
tomten nattetid!

På tomten rör sig också många
hönsfåglar fritt: vanliga höns,
pärlhöns och kalkoner...

Huset ser stort och rejält ut.

Inne på tomten upptäcker jag
ett annat, mindre, hus också.
Det kallas för “Boy’s courten”...
Det är mycket vanligt att man har
ett sådant litet hus på tomten.
Här bor en afrikansk man.
Han heter Katou och är nog
i 30 års åldern.
Han är anställd som en “allt i allo”.
Trädgården tar han hand om,
öppnar portarna, tvättar bilen etc.

Katou har förstås lön för detta
och bor dessutom gratis i sitt hus!
Han bor betydligt bättre än många
andra gör här nere...

Det stora huset innehåller fyra rum,
kök och två badrum.

När jag kommer in i huset
upptäcker jag att det bor fler i det...

Förutom Jerry, Esther & Claudia,
även ett gift par i 30-35-årsåldern,
Styrbjörn och Natalie.
De kommer från Stockholm,
och hade kommit ner en vecka
före oss.

Tidigt upptäcker man att man är
omgiven av väldigt fina människor...!