Kretssammankomst i Kampala.

Redan det första veckoslutet på
det nya året, den 6 & 7 januari
hölls vår kretssammankomst.

Vi behövde inte färdas så långt
eftersom den hölls i huvudstaden,
Kampala, som ligger bara ca 4 mil
norrut.

Sammankomstplatsen ser ganska
annorlunda ut än den jag besökte
i Mozambique...
Likheten är att man sitter under tak,
och att det “saknas” väggar.

Formen på denna påminner om en
romersk teater...
Vi sitter i en stor halvcirkel med
många bänkrader i en rätt så brant
lutning ner mot podiet.

Det är varma dagar...
Fastän vi inte gör något fysiskt
- bara sitter och lyssnar -
så rinner svetten av en...
...skjortan klistrar fast på ryggen!

Många har varit förutseende och
tagit med sig paraplyer(!) för att
skydda sig mot den starka solen.
De flesta behöver inte tänka på det,
men sitter man i ytterkanten kan
det bli aktuellt, beroende på hur
solen står...

Programmet hade temat:
“Samla... skatter i himmelen!”
(Matt.6:20)

Vad vi samlar på oss i materiell väg
är temporärt...
men om vi skapar oss ett gott namn
inför Gud så kommer det att bestå!!!

Jehova glömmer inte det vi har
gjort för Honom!! (Hebr.6:10)

Vi vet att Jehova läser våra
hjärtan... (1Sam.16:7)

Vad är våra hjärtan uppfyllda
av...?
Vad är vi intresserade av att
prata om...?
Är det shopping, sport, skönhet
eller nöjen?

Ingenting av det här är fel och
Jehova vill att vi ska njuta av
livet!!

Men inget av detta bör bli
det ...centrala... i våra liv!

Det viktigaste för en sann kristen
är att fullborda det arbete som
Jehova har gett...
...att predika de goda nyheterna
om Guds kungarike!

Vi vet att slutet för den här onda,
själviska världsordningen är nära,
och att Jehova SNART kommer att
ingripa och fullborda sitt uppsåt
med människan och jorden...!!!

Påverkar den insikten vårt sätt
att leva våra liv...
...och våra strävanden... i livet?


Det var - som alltid - ett mycket
tänkvärt program!!!

Jag såg att det också tolkades
till teckenspråk för döva besökare!

Efter programmet kom det fram
en ugandisk broder till mig och sa
- med glimten i ögat -
att jag var “farfar” till honom...
...och att han var mitt “barnbarn”...

För omkring 20 år sedan hade jag
glädjen att få studera Bibeln med
en ung man från Höllviken, Anders.

Längre fram flyttade Anders till
Norrköping. Där träffade han en
ugandisk flykting som visade
intresse för att studera Bibeln.

Martin Oteke, som denne man
heter, fortsatte att studera och
regelbundet komma till mötena.
Med tiden döptes han och blev
en broder till oss!

Martin flyttade tillbaka till sitt
hemland, Uganda, och fortsatte
där att aktivt tjäna Jehova.

Idag är Martin en förordnad
äldstebroder och hade förresten
ett inslag i det här samman-
komstprogrammet!
Han verkar vara en hjärtlig
och glad människa!

"Barnbarn"..., ja.... :-)))))


Vi åkte hem till “vårat” Entebbe
andligt styrkta och uppmuntrade
framför allt av det fina programmet,
men också av samvaron med våra
varma, kristna afrikanska bröder
och systrar!!!