Bergsgorillorna!

Torsdagen den 22 februari lämnade
vi huvudstaden... för norra Rwanda,
och staden Ruhengeri...

Ruhengeri är en liten och ganska
intetsägande stad,
men VYERNA runt omkring den
håller “världsklass”...!

De mäktiga Virunga vulkanerna
reser sig omkring staden!!!

Nästa dag skulle vi vandra upp
uppför en av dem och få möta
de sällsynta ...bergsgorillorna!!!!!

Att möta de här kolossala varelserna
i deras egen miljö...i det VILDA...sägs
vara en av de starkaste djurupplevelser
man kan få vara med om...!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Men varför valde vi att se dem här,
och inte från den Ugandiska sidan...?

För några årtionden sedan kom en
amerikansk kvinna till Rwanda för att
studera ...bergsgorillorna...

Hon blev så djupt FASCINERAD
av de här vackra djuren att hon
...stannade kvar...!

Hon levde med dem i många,
många år!!!

Hennes arbete uppskattades mycket
- men inte i alla läger...

Hos tjuvjägarna var hon inte populär.

Modigt konfronterade hon dem,
gång efter annan, ibland på ett
väldigt ...drastiskt... sätt!

En dag, i mitten av 1980-talet,
hittades hon DÖD i sin säng.....!!!!!!

Man tror att hon blev mördad.

Kvinnan är förstås ...Dian Fossey...

Hon skrev den självbiografiska boken
“De dimhöljda bergens gorillor”....,
som senare också blev film!

När jag hörde att de gorillor som
Dian Fossey studerade och levde
tillsammans med fortfarande ...lever...
- ute i det fria - på bergssluttningarna
i Rwanda beslöt jag mig för att det
var ...DE... bergsgorillorna jag främst
ville träffa, om det var möjlligt!!!

Därför blev det Rwanda och inte
Uganda...

Filmen “De dimhöljda bergens gorillor”
hade jag ofta hört talas om...,
men faktiskt aldrig sett.

Det sades i “Lonely Planets” guidebok
att den är ett ...“måste”... före ett möte
med bergsgorillorna!!!

Jag sökte efter filmen redan i Uganda
- utan resultat.

Till min stora glädje hittade jag den på
turistkontoret i Kigali!

Nu, kvällen före, gällde det bara att
hitta något ställe där vi skulle kunna
få se den...

Vi frågade en kille som arbetade på
vårt logi, men där finns ingen video...

Däremot tog han oss med till en
videofilmsuthyrare, i kvarteret...
Jag frågade om det fanns möjlighet
att få sitta där och se vår film...
Det var inga problem!
Visserligen bad han om en slant,
men bara en symbolisk summa.

Där satt vi bakom disken i en
videobutik i ...RUHENGERI...
och tittade på en film som
handlar om den trakten!!

Ruhengeri fick man se emellanåt
i filmen.

Dian bodde uppe i bergen,
men regelbundet tog hon sig ner
till just den här lilla staden... för
att veckohandla eller göra andra
ärenden.

Filmen förberedde oss väl för
vad som väntade i morgon...

Kl. 07.00 skulle man vara vid
en särskild plats vid foten av
bergen för att fördelas i olika
grupper...

Gorillorna lever i grupper högt
uppe på bergssluttningarna,
långt från varandra
- andra gorillagrupper!

I Rwanda finns det 5 grupper med
olika stort antal gorillor i varje.

Vid den här uppsamlingsplatsen
fördelas vi till de olika gorilla-
grupperna...

Vi hade hört att många har samma
tanke som oss och vill se den
s.k. “Susa-gruppen”...
...de gorillor som Dian Fossey
levde med och studerade.

Vi hade också hört att de som
kommer tidigast på morgonen
får välja gorillagrupp först...
... så vi gick upp extra tidigt
och var först på plats...

Vi valde förstås “Susa-gruppen”!!!!!

Det här är den största gruppen
av alla, 35-40 gorillor...
... men också den som är svårast
att nå...!

Vandringen visar sig bli ganska
tuff...
Det är brant och vegetationen är
emellanåt mycket tät på den här
bergssluttningen!!

Vi är 8 st som vandrar tillsammans
- en från England, en från Malaysia,
två från Rwanda, en från Danmark,
en från USA och två från Sverige... :-)

Förutom oss turister består vår
grupp också av en guide, en bärare,
tre militärer och ett par spårare...

Spårarna var inte med oss när
vi började vandringen...
De hade gett sig av långt tidigare!!

Trots att vi är uppe på ett par
tusen meters nivå svettas man
och blir ganska varm...

Det är viktigt att inte gå på för fort
utan hitta en lugn, skön rytm...

Att dricka regelbundet är också viktigt!

Efter nästan 4 (!) timmars vandring
- med några korta raster - har guiden,
via spårare, som var utsända i förväg,
genom walkie-talkies fått veta att vi
nu är ...NÄRA... gorillorna!!!

Vi är uppe på ca 3200 meters nivå!!

Vi ombeds att lägga av ryggsäckar,
väskor och andra lösa saker...
som skulle kunna intressera gorillorna...

Förväntningarna på att få se dem
känns i hela kroppen...
- det PIRRAR skönt i magen!!!!!

Vegetationen är extremt tät...
Spårarna som vi nu har framför oss
hugger sig fram med machetes!!!

Plötsligt... bryter LJUDET av gorillorna
fram genom träden och buskarna!!

Ingen kan se dem ännu....

Växtligheten är extremt tät,
man ser kanske 4,5 meter framför sig
inte mycket mer...

Men jag HÖRDE dem!!!!!!!!!!!!!

Snart hör vi dem igen...
Vi vet att de bara är några meter
från oss nu...

Jag går som andre el tredje man
efter spåraren, som hugger för fullt
med sin machete för att bereda väg...

Nu öppnar sig en liten “glänta”...

DÄR ÄR ...DEM..................!!!!!!!!!!!!

Jag ser först en gorillamamma och
två jättesöta ungar och sen en lite
större unge som klättrar i ett träd
- de är ca 10 meter framför oss!!!!!!!

De är så UNDERBART VACKRA!!!!!!!!

Jag försöker säga något i videokameran
...men ...rösten håller inte ihop...
...klump i halsen... och tårar på väg...

Det jag upplever nu önskar jag att
...ALLA... en dag får uppleva!!!!!

JAG NJUTER AV VARJE SEKUND......

Men..........
Helt plötsligt... - utan förvarning -
gör honan ett språng mot oss...
gör ljud ifrån sig och visar tänderna!!!!!!

Lika plötsligt stannar hon upp.........

Hon är inte många meter från oss,
vänder sen om och vandrar tillbaka...

Sällan har jag blivit så ...RÄDD...!!!

Kom vi lite för nära...?
Troligtvis.

Guiden berättar att de ungar som
sitter där tillsammans med henne
är tvillingar...
De är väldigt söta!!!

En annan “knatte” klättrar i trädet
snett ovanför oss
...helt obekymrad om oss...

Det börjar knaka i grenarna bakom
ett av träden...
- SILVERBACK gör entre´!!!!!!!!!!!!!!!!

Han är STOR...

Och det är minsann ...ÖGONBLICKET
för oss just nu också....!!!!!!!!!!

Silverback vandrar med stabila
steg förbi oss - bara meter ifrån -
...som om vi inte existerar...

Han stannar inte upp alls...
fortsätter bara vidare in bland
buskar och träd på andra sidan
gläntan...

Guiden vill att vi rör oss vidare
så att vi kan få se fler gorillor.

Spårarna leder oss genom den
täta vegetationen och snart ser vi
fler av de här MÄKTIGA djuren!!!

Det regnar...
- men vem bryr sig om det..........

Bergsgorillor är...vegetarianer.

Det knakar ljudligt när de bryter
loss grenar och kvistar från träd
och buskar... för att sen sitta
och tugga på dem.

De är starka...
vissa grenar är inte små!

De äter HELA TIDEN!

Efter en stund tillsammans med
den här delen av gruppen rör vi
oss vidare, i förhoppning att få
se ytterligare andra...
...och det får vi!!!

I en annan glänta stöter vi på
ÄNNU EN ...SILVERBACK...!!!!!!

Det sägs att av “Susa-gruppens”
35-40 medlemmar är
...4 st... Silverbacks!!!

Det verkar som om de här väldiga
hanarna tar hänsyn till varandra
och samarbetar!

Den här Silverbacken gör - liksom
en tidigare hona gjorde - ett utfall
mot oss................
Även detta kommer oförberett...!!!!!!

Jag ser ingen direkt anledning...

Vill han kanske bara markera att
detta är ...HANS territorium...
...“ta inte för stora friheter här...!”

Det kan vara så...

Man undrar vad som rör sig i
sinnet på dem...
... vad de har för tankar om oss?

DAGLIGEN besöker människor dem
- på det här sättet...
...fotograferar, filmar, skrattar
och gråter... osv.

Allt detta under en TIMME....
...sen går dem igen...
och lugnet i gläntorna kan åter
lägga sig...!

Vad tänker dem om oss...

och våra uttryck av förtjusning

över dem - som vi omöjligen
kan dölja el lägga band på.....???

Silverback stannar upp, även han,
vänder och lunkar tillbaka och
sätter sig vid foten av ett träd
- lutande mot stammen...

Han tittar på oss med lite trötta,
men vänliga...ögon!!!

Guiden förklarar att han och Silverback
är vänner och att vi inte behöver frukta...

Han har nu - med försiktiga steg - gått
nära Silverback och ber oss följa med!!!

Jag är nu bara omkring 5 meter från
den här vackra, väldiga skapelsen
- men jag känner mig inte rädd...

Han ser så SNÄLL och GO' ut...!!!!!!

Guiden annonserar att tiden är ute...
...ibland går 60 minuter...väldigt fort...!

Jag längtar efter paradiset...

Då vill jag LÄRA KÄNNA dessa
......FASCINERANDE djur.......
- och bli deras vän!!!!!!!

Jag förstår nu bättre Dian Fosseys
...hängivenhet... för dem!!!

Trötta, men lyckliga!!!!

JEHOVA GUD är Bergsgorillornas
formgivare!!!!!

Må han äras för sitt UNDERBARA
skaparverk!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!