Burundi

Någon gång under min tid i
Uganda hade jag tänkt resa
in i de små nationerna
Burundi och Rwanda...

Rwanda gränsar till Uganda i
söder. Burundi ligger söder om
Rwanda...

I januari fick vi höra att en dansk
syster skulle komma till Entebbe.
Hon skulle hälsa på Bob & Linda,
som tillhör vår församling.
Bob är ursprungligen dansk.

Systern heter Michelle och har
tydligen varit här förut och hälsat
på dem.
Bob berättade att Michelle skulle
komma hit i februari och att hon,
den här gången, hade bestämt sig
för att se bergsgorillorna...

Bob kände till att Jim och jag hade
samma planer.
Däremot hade vi inte bestämt när
vi skulle göra det.

När Michelle fick höra våra planer
undrade hon om vi ville åka och se
gorillorna tillsammans med henne,
när hon skulle komma i mitten av
februari...

Det bestämde vi oss för.

Bergsgorillorna lever bara på en
plats på jorden och det är i
- Virungabergen.
De bergen gränsar till tre länder:
Uganda, Rwanda och Kongo.

Vi beslöt oss för att se dem från
den ..Rwandiska.. sidan av bergen.

När vi planerade resan kände jag
att jag även ville besöka... Burundi.

När man tittar på en karta så upplever
man Burundi nästan som att ligga lite
avsides...

Besöker jag inte Burundi vid det här
tillfället - när jag är så nära - så blir
det förmodligen aldrig!

Vad tänker jag på när jag hör
...“Burundi”?

Jag inser att jag vet nästan ingenting
om det lilla landet.

En sak... kommer upp i mitt sinne.
Jag minns att vi i slutet av 1980-talet
uppmuntrades att skriva brev till den
dåvarande presidenten i en afrikansk
liten nation som behandlade våra
bröder och systrar illa...
Nationen var ... BURUNDI...!!!!!!!!!!

Jag kommer ihåg att jag skrev.

Detta är snart 20 år sedan...
Idag är Jehovas vittnen ...FRIA...
att verka i Burundi.

Jag var nyfiken på att få komma dit!

Jim och Michelle däremot nöjde sig
med att besöka Rwanda.

Därför satte jag mig själv en lördag
- i mitten av februari - på en
långfärdsbuss som skulle ta mig
från Kampala - genom Rwanda -
och vidare ner till Burundi.

Några dagar senare - på tisdagen -
skulle vi sen möta varandra i Kigali
- Rwandas huvudstad.

Bussresan var en skräckfärd!
Uppriktigt sagt är jag glad över att
jag överlevde...
Resan startade mitt i natten, kl. 02.00...

Chauffören körde helt ansvarslöst
- alldeles för fort - särskilt med tanke
på vägarnas usla kondition!!

Jag hade återigen fått plats på
“första parkett“ - i en buss.
Det blev en ordentlig föreställning
- en “thriller”...
Rädslan fick mig att ibland ropa rakt ut!

På morgonen nådde vi Rwanda.
Här blev vägarna betydligt bättre,
men det visade sig bli serpentin-vägar
och chauffören verkade fortfarande
bara ha EN växel... den högsta!!

Det är små nationer... så efter bara
några timmar var vi framme vid nästa
gräns och kunde köra in i Burundi...

De här länderna är väldigt VACKRA!
Berg och dalar avlöser varandra...
Det är grönt och frodigt!

Bussen stannar vid 18-tiden i Burundis
huvudstad - Bujumbura.
Det börjar skymma...

“Lonely planet” rekommenderar ett
billigt, enkelt, logi i närheten.
Jag promenerar dit.
Det visar sig vara stängt...

När jag berättar för en kille, som jag
träffar där på gatan, att jag är ett
Jehovas vittne så säger han att de
har sin möteslokal i närheten,
och att han kan visa mig vägen!

Logi-frågan... vill jag lösa själv,
den ska inte belasta mina bröder!

Men visar det sig att de finns i
närheten... och att jag kan få hjälp
att hitta dit - så uppskattar jag
verkligen det!
Jag ber honom visa mig vägen.

Vi går ut på en annan gata och
bara några 100 m bort ser jag en
skylt: “Jehovas vittnen, Rikets sal”.

Av den stora anläggningen vid sidan
om förstår jag att jag även har hittat
landets avdelningskontor!

Plötsligt öppnas grindarna till Betel
och vi ser en bil köra ut...
Jag signalerar till dem, på håll,
då kör de fram och vevar ner rutan
och ler vänligt...

Jag berättar att jag är en broder från
Sverige, som är i Burundi på några
dagars semester.
De är ett gift par, missionärer från
USA. De ser ut att bli glada och
insisterar på att jag ska hoppa in
i deras lilla bil.

Vi åker till en kinesrestaurang och
sätter oss och pratar med varandra.

De berättar att de gick genom Gilead
- missionärsskolan - för bara något
år sedan och blev utsända till det här
lilla, fransktalande, afrikanska landet...

De verkar trivas bra. Men de säger
att de så sent som för ett drygt år sen
kunde höra skottlossning t.o.m här
inne i huvudstaden - Bujumbura!!!

Själv läste jag i reseguideboken
“Lonely Planet” att de rekommenderar
turister att inte bara en eller två gånger
undersöka om det är tryggt att åka
in i Burundi... utan gärna tre(!) gånger!!!
(Personligen hörde jag mig för med
den svenska ambassaden i Kampala,
kort före avresan.)

Vi hade en trevlig stund tillsammans!
De körde mig sen till ett billigt logi,
som ligger bara 200 m från Betel...

Nästa dag inleder jag med att gå bort
till vårt avdelningskontor och titta på det.
Det är nytt och fräscht!
Så nyligen som i november månad
överlämnades det!!
Jag blev guidad runt av en ung broder
som pratade bra engelska.

Responsen på distrikten i Burundi
verkar påminna om den vi får
uppleva i Uganda...

I december hade man ett nytt
förkunnarrekord - på 6700!!
De mer än 650 reg.pionjärerna
har i genomsnitt nästan 6 st
bibelstudier!
De över 180 pionjärerna med
särskilt uppdrag leder i medeltal
över 13 bibelstudier vardera...!!!!!

Det är underbart att se hur väl
våra bröder och systrar mår idag
- särskilt med tanke på hur det
var för omkring 20 år sedan...

Efter besöket på Betel promenerar
jag omkring i huvudstaden..
Det är mycket folk på gatorna.
Men Bujumbura är en dammig,
smutsig stad...
Den känns eftersatt.

Inbördeskriget - som verkar ha
pågått betydligt längre här än
i grannlandet, Rwanda - är säkert
orsaken till det!

Var jag än går fram känns det
nästan som om jag är den ENDE
turisten i den här stora staden...
Man ser i stort sett inga andra!

Folk tittar efter en som om man
kommer från en annan värld...

Jag har besökt över 40 olika länder
men aldrig upplevt detta tidigare!!!!!!!

Bujumbura har ett riktigt fint läge
- vid Tanganyikasjöns strand.

Tanganyikasjön är Afrikas 3:e största
sjö, men är den djupaste av dem...
Den är faktiskt en av världens djupaste
insjöar!!!

“Lonely planet” rekommenderar att
man tar sig ner till en gammal
kollonial “club“, idag en restaurang,
som ligger nere vid sjön och upplever
solnedgången därifrån...

På sena eftermiddagen hoppar jag
därför på en motorcykeltaxi och tar
mig dit.

Jag går in och köper mig en öl
och tar den med mig ut på piren...
Där sitter jag och njuter för mig
själv av naturens eget skådespel...!!!!!

Även sen mörkret fallit på sitter jag
kvar och bara njuter av stillheten...

Snart ropar ett par killar på mig,
som också sitter där ute.
De kommer över till mig och vi
börjar prata med varandra.

Samtalet kommer snart in på
livets djupare sidor...

Jag berättar hur jag ser på livet,
och hänvisar ofta till Bibeln under
samtalets gång.
Särskilt en av dem delar intresset
för Bibeln. Jag berättar att jag är
ett Jehovas vittne.

Vi har ett långt samtal som avslutas
med att jag får hans e-mail adress,
med möjlighet att kunna fortsätta att
ha kontakt.

Det blir tyvärr inte mer ...Burundi...
än så här - den här gången!

Nu, hem och packa och sova.
I morgonbitti avgår bussen till
Rwanda...