Några ...iakttagelser... till slut!

Några enkla iakttagelser som har gjorts
under nästan 10 månader i detta
spännande östafrikanska land
- UGANDA:

Trots att ekvatorn passerar här är det
sällan direkt hett...
Orsaken är att detta är ett högland.

När det regnar... tar det i ordentligt!

Landet är på sina håll väldigt ormrikt!
De är inte bara många utan också
väldigt giftiga, som t.ex svart och grön
mamba, puff-adder och kobra...
Pytonorm lever också här!
I Lutembe - en by två mil bort - berättade
en bybo att de ser orm varje ...dag...!

Mycket få människor i Uganda ...röker...
- kanske 1 på 50 (el ännu färre).

Barnafödandet är extremt högt!!
I en lokal dagstidning berättade man att
Uganda har det näst högsta barnafödandet
i ...hela världen. (Niger har det högsta.)
I genomsnitt föder varje kvinna ...7.1 barn!!!

För 100 år sedan täcktes Uganda av 70 % skog.
Idag täcks landet av bara 24 %!
Med en årlig förlust av skog på 2 % är Ugandas
siffror bland de högsta i hela Afrika!
(97 %... av alla hushåll använder ...träkol!)

Nästan alla människor här verkar tro på Gud.
Väldigt många Ugandier besöker någon form
av religiös byggnad - varje söndag!

Ost... är både ovanligt och mycket dyrt.
Den ...billigaste... vi har hittat kostar 80(!) kg.
Tänker man då på att många tjänar 12 och 20:-
om dagen... så förstår man bättre varför en del
aldrig ens har smakat på ost förut...!!!
och inte vet hur en ...osthyvel... ska användas!!!!
Vi har sett många intressanta varianter på det,
när vi har haft vänner hemma... :-)))

Kaffe dricks sällan av människor i Uganda
- trots att det är ett kaffeproducerande land!
Te - däremot - är vanligt.
Men det dricks med mängder av socker...

På landsbygden är det vanligt att kvinnor
- oavsett ålder - går ner på knä när de
hälsar på en man.
Det har känts ...väldigt främmande...

Man ser ofta män gå och hålla varandra
i händerna...
(på det sätt som en man och en kvinna gör!)
Det är högst oskyldigt, bara ett uttryck för
...kamratskap.
Jag har själv upplevt det många gånger av
både bröder i församlingen och andra!!!
Jag hade svårt för att slappna av till det
i början - får jag erkänna.
Nu gör jag det gärna... :-)))))

Elektriciten försvinner ofta...
I perioder har den tagits från oss omkring
var tredje dag...!!!
Men det drabbar sällan hela den dagen,
oftast försvinner den vid 18,19-tiden
och är tillbaka morgonen därpå.

Väldigt få Ugandier kan simma...
Av alla dem som vi har pratat med är det
kanske ...1... av 10 st som har lärt sig det.
Det kan förvåna med tanke på alla stora
sjöar som finns inom - el gränsar till -
det här landet.
Men då tänker man inte på att folk
faktiskt avråds från att bada i dem...
...av risk för bilharzia.
Krokodiler och ormar är andra hot...

När man hälsar på varandra gör man det
med ett handslag,
men det är lite annorlunda än det vi är
vana vid...
Man börjar med ett handslag som vi gör,
sen fortsätter man upp och “griper om”
varandras tummar och återvänder sen
till det ursprungliga handslaget!!!
Det händer att den här “ritualen” fortsätter
- flera gånger - i början av ett samtal...!!
:-)))))

När man kallar på någon på håll
- varken ropar man el visslar -
man klappar helt enkelt i händerna!

Håret är av annorlunda karaktär.
Kvinnors hår växer sällan till längd.
Ändå ser man de ofta med ...långt hår!
Det är flätor - av konstgjort hår.
Men man passar väldigt bra i dem!!
Många män har ...rakade... huvuden.

Väldigt få människor bär glasögon
- sannolikt en ...kostnadsfråga!! :-(((
Men jag känner en man som är 71 år
gammal och som läser ur böcker utan
att använda glasögon!!
Han håller inte ens boken på “avstånd...”

- - - - - -

Detta är bara en del enkla iakttagelser
som har gjorts.
Hur livet levs i Uganda och i Sverige
skiljer sig på ...många... sätt.

Ett ...UNDERBART ÅR i AFRIKA...
är till ända!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!/.

Maten...

Mat... är ett viktigt inslag i tillvaron.

Vad man äter på olika håll i världen styrs
förstås av ...tillgången...
Men det styrs också av smak och tycke.
Och av ekonomi.

Vad äter man när man bor i ...Uganda?

För de infödda är yoghurt & frukostflingor
el. smörgåsar något mycket ovanligt!!

För egen del är jag en “mack-älskare”,
så jag åt i stort sett alltid ett par smörgåsar
på kvällen. Utbudet på pålägg är sparsamt
(åtminstone i Entebbe) men ost & marmelad
finns att få tag i. Och jordnötssmör!!
Någon gång stektes några ägg och lades på.
Och ibland färska ananasskivor el lök...

Frukosten bestod under långa perioder
av en ...fruktsallad.
Vi har ofta tagit oss ner till marknaden
och köpt hem frukt och grönt.
Några skivor ananas, två bananer och
ett par passionsfrukter (någon gång
lite papaya) har hackats & rörts ihop
till en god fruktsallad, som har gett
en frisk start på dagen!!

Vad äter man däremellan...?

Lunchen består av inhemska råvaror...
Matocke, pocho, kassawa, atap (kahlu),
sweet potatos, irish potatos, jams & ris
(oj, där fanns det något som känns igen!)

Ris och irish potatos var nog det enda som
jag - sen tidigare - kände igen!
Allt det andra var nytt för mig...
Men det mesta visade sig vara gott.

Vad är ...matocke?
Matocke är en slags grön “bananfrukt”
som man kokar och gör en mos utav...

Pocho...
Det är en slags majsgröt, som påminner lite
grann om mannagrynsgröt...

Kassawa...
Det är en långsmal ...rotfrukt.
Något torr i smaken...

Atap...
Det är en slags “deg”, brun till färgen,
som kommer från ett inhemskt sädes-
slag som kallas millet.
Atap äter man med ...fingrarna!!

Sweet potatos...
Namnet avslöjar den. Det är en avlång
potatis, som är utpräglat söt!
Men inte för söt ...mycket god!!
Saknar den.

Irish potatis...
Samma potatis som vi har här!

Jams...
Ännu en rotfrukt...



Till detta erbjuds man antingen:
kött, fisk, kyckling el bönor.

Köttet ser ut som kaloppsbitar, 4-5 st.
Men dessvärre är det ganska lite kött
på dem, mest ben och senor...
Åt därför inte detta.

Fisken kommer färsk från Viktoriasjön,
...Tilapia eller Nile Perch.
Man serveras ofta delar av fisken
- antingen främre delen med huvudet,
mellandelen eller stjärten...
Man kan få den antingen kokt
eller rökad, då med jordnötssås.
Jag åt nog fisk 2,3 gånger i veckan.

Kycklingen består ofta av ett lårben.
Åt detta bara i början eftersom den inte
upplevdes ...färdig... :-(((
(Det är ju viktigt att kyckling blir riktigt
genomstekt.)

Bönor serveras ungefär som det vi
kallar “bruna bönor”. Det smakar gott!
Det var det som jag åt oftast, kanske 3,4/v.


Maten varieras inte mycket.
Detta är vad man äter...så gott som dagligen.

Kött, ris & matocke (och chili...)

Bruna bönor, pocho & ris.

Kassawa, ris, pocho, irish potatos & sweet potatos.

Korv hittade vi på några ställen och
den smakade gott.

Samusa blev vi förtjusta i...
Det är en triangelformad liten pirog
- köttfylld. Mycket god!!


Det har varit spännande att prova på
att äta den inhemska maten
- men maten i Sverige har jag längtat
mycket efter
- inte minst efter alla de goda påläggen,
“mackälskare” som jag är.........!!! :-)

Områdessammankomst!

Områdessammankomst... var vi inbjudna
till den 7 - 9 september.

Den hölls i den nya sammankomsthallen
i Kajjansi, strax utanför Kampala.

Som över hela jorden - bland Jehovas
vittnen - var temat: “Följ Kristus!”

Att Jesus Kristus är vårt föredöme att
efterlikna i livet blev grundligt betonat!!!

Här ser vi Martin Pettersson - som många
hemma är bekanta med - bli intervjuad
i ett av talen.
Martin höll dessutom ett tal.

En av talarna uppmuntrade oss mycket
när han nämnde att under de senaste
...15 åren... har i genomsnitt ...800...(!)
nya döpts ...varje dag... bland oss
Jehovas vittnen!!!!!!!!
...800... varje dag - under ...15 år...!!!

Tillväxten världen över har varit enorm
- ett uttryck för Jehovas välsignelse!!!!!

Under lördagen blev vi mycket glada
över att se 23 st nya bröder och systrar
symbolisera sitt överlämnande åt
Jehova Gud genom vattendop!!!

Två st kom från vår församling, Abaita.

Under det avslutande talet fick vi
veta att vi får en ny bok:
“Kom bli min efterföljare!”
En väldigt fin bok som hjälper oss att
bättre kunna efterlikna Jesus
- i det dagliga livet!!!
Varma applåder uttryckte uppskattning
för den publikationen!

Under lördagen hade jag glädjen att

se ...6 st... bibelstudier närvara!!!

Under söndagen fortsatte den fina
undervisningen.
Det överraskade att “offentliga föredraget”
det här året var placerat på förmiddagen.
Men som det talet avslöjade falsk religion...
och med bibelns hjälp vägledde uppriktiga
människor att urskilja Kristi ...sanna...
efterföljare!!!!!

Dramat betonade vikten av ödmjukhet,

och berörde starkt!!!!
Det vackra landskapet runt omkring

sammankomstanläggningen bidrog

till att skapa en trevlig miljö för den

här delen av programmet...!

I det avslutande talet fick vi höra att det
har byggts 5 st nya Rikets salar och den
här kombinerade Rikets salen och
Sammankomsthallen i Kajjansi
- under det senaste tjänsteåret!!!!

16 414 var i år närvarande vid Åminnelsen,
en ...20 %... ökning sedan förra året!!!!
Vi är drygt 4300 förkunnare i Uganda!!!!

I det avslutande talet uppmuntrades vi att
följa Jesus Kristus i varje sida av våra liv!!!!

Det tre dagar långa sammankomstprogrammet
översattes till teckenspråk, så att även våra
döva vänner & intresserade kunde få del av det!!

Under söndagen var vi 1110 st församlade
i Kajjansi.
Samtidigt samlades drygt 800 i Tororo,
östra Uganda, och omkring 400 i Arua,
nordvästra delen av landet.
(Veckan före och veckan efter hölls samma
program för andra kretsar i landet!!)

Lyckan... som jag kände på söndagen
över att se ...8 st...bibelstudier närvara
...kan jag inte beskriva i ord!!!!!!!!!!

Utöver dem... kom en man som jag har vittnat
informellt för och två st arbetskamrater till
en av studierna!!!!

Jehova “drar” verkligen människor till sig,
och han gör det i ...stora skaror... världen över
- däribland i ...UGANDA!!!!!!!!!!!!

Ett fantastiskt sammankomstprogram var
söndagkväll till ända...

Ny mötesplats funnen!

En lång väntan är över...

Äntligen har vi funnit en lokal som
vi kan hålla våra möten i på vårt
eget ...distrikt!

Sen vi drevs bort från skolan som
vi först samlades i har vi lånat
Rikets salen i Entebbe.

De flesta i vår lilla församling, och
våra studier, bor ganska långt
från Entebbe...

Transporter har varit kostsamt för
många, förutom den extra tid som det
har tagit att färdas ner till Entebbe!

Men vi har verkligen uppskattat att få
låna deras fina Rikets sal, medan vi har
sökt vidare efter en lämplig lokal att
kunna mötas i på vårt ...eget... distrikt!

Den nya mötesplatsen ligger i Kitala,
samma by som vi tidigare träffades i.
Det blev återigen en skola...!

Liksom den förra var också denna
väldigt nergången, när vi fick
tillträde till den...

Golvet behövde gjutas om, väggar
spacklas och målas och entre’n
repareras!!!
Lampor behövde sättas upp...

Anthony - ett studium som kommer

på alla möten - en glad målare!

Entre'n repareras.

Men efter att detta hade blivit gjort
såg lokalen fin ut
- värdig att hålla kristna möten i!!!

Den 14 augusti hölls premiärmötet,

ett bokstudium.

Under vårt första gemensamma möte

dök plötsligt en ...fladdermus... upp!!
Den flög runt omkring oss.

Eftersom den flög på så låg nivå,
satt man ständigt beredd att huka sig!

Den undrade förmodligen vilka vi var
som nu hade samlats under denne

lille krabats privata "flygfält"! :-)))

Lokalen är ganska liten...
men räcker - än så länge - för oss!!!

Några förkunnare har flyttat, så för
tillfället består Abaita-församlingen
av 35 förkunnare...
Men till vår stora glädje har vi varit
50 st och däröver på söndagar!!!!

En ...tredjedel... av de som kommer
är bibelstudier och nyintresserade
- vilken fin potential!!!!!!!!!!!
Många av dem deltar också i mötet,
det är väldigt glädjande!!!

Utanför lokalen efter ett söndagsmöte,

tillsammans med tre st studier och

tre arbetskamrater till en av dem...

Dessa arbetskollegor till Anthony börjar

- även dem - komma regelbundet!!!

Äldstebröderna är bara ...3 st...
och utför ett enastående arbete!!!!!
En av dessa hårt arbetande bröder är
Martin Pettersson, fd Malmö Norra.
(För närvarande finns det ...ingen...
biträdande tjänare i församlingen.)

Så församlingen har behov...
Men vi gläds nu över lokalen som vi
äntligen har fått på vårt eget distrikt
- och över alla nya som kommer!!!!!!!!

Missionärs- och "needgreaters"träff!

För en tid sedan fick Jim och jag en
inbjudan som gladde oss mycket...

Det var kretstillsyningsmannen
- Dick Singh - och hans hustru som
inbjöd oss till missionärshemmet
i Kampala, lördagen den 11 augusti.

Missionärer och “needgreaters” från
olika delar av landet var inbjudna.

Vad är en “needgreater”...?
Så kallas allmänt den som på egen hand
flyttar till en plats i världen där behovet
av förkunnare är större.

Totalt var vi omkring 30 st samlade
den här kvällen!

Vi kom från olika delar av världen:
USA, Canada, Storbritannien, Irland,
Spanien, Sverige, Norge, Danmark,
Ryssland, Colombia...

5 st från vårt avlånga land:
Martin Pettersson,
Hans & Åsa Sjökvist,
Jim och jag.

Det var en väldigt trevlig kväll!!!

En amerikansk missionär föreslog att
vi skulle presentera oss för varandra...

“Needgreaters” uppmuntrades att
berätta varför det blev just ...UGANDA.

Det var ett bra förslag.
På så vis kunde vi, i viss mån, lära
känna alla...
Personligen kan jag bli extremt nervös
i sådana här situationer!!!
Att resa sig upp inför alla andra och
berätta om sig själv & varför man kom hit,
och sen göra det på ett annat ...språk,
…kittlar onekligen i magen!! :-))))

Jag tror att de flesta känner sig spända
i en sådan situation...
Men Jehova styrkte och hjälpte oss
- det fungerade bra för alla!!

Presentationerna förmedlades ofta med
mycket humor, vilket ledde till skratt
och en avslappnad stämning!

Douglas underhåller!

En som vi fick särskilt bra kontakt med den

här kvällen var en norsk missionärsbroder,

Karl-Kristian. Här med sin hustru.

Ett amerikanskt missionärspar som arbetar

på det döva fältet. Man ser de också "teckna"

vid sammankomster. Väldigt fina!!

Hans och åsa - verkade väldigt skojfriska!

Det ser ut att "rycka" lite grann i benen på

Dick - kretstillsyningsmannen! :-)))

Det ska bli trevligt att få träffas igen.
Nu vet vi ju lite om varandra...
Troligtvis ses många av oss på den
stundande områdessammankomsten,
7-9 september.

Kvällen var ett uppskattat initiativ

från kretstillsyningsmannen
- som vi kommer att minnas länge
och med stor glädje!!!

Tororo

Sen vi lämnade Sverige i början
av oktober förra året har vi sett
en hel del av Afrika...
När jag räknar efter har jag

besökt hela ...10 st... olika länder,

sen vi tog mark på den här

kontinenten.

I Uganda har vi varit i 8 månader,
men i det här landet har vi inte varit
lika reslystna...

Måndagen den 6 augusti gav vi oss
däremot av på en liten “inrikesresa”.

Två av de bibelstudier som jag har
glädjen att leda - och som gör mycket
fina framsteg - kommer från östra
delen av landet, från en stad som
heter Tororo.
Tororo ligger bara ca en mil från
den Kenyanska gränsen...

De här två killarna har jag nämnt
tidigare. De är bröder.
Gabriel är 27 år och Anthony 23.
Uppfostrade i ett katolskt hem,
med en pappa som har haft en del
uppgifter i den lokala katolska
kyrkan...
Pappan hade en önskan att Gabriel
skulle bli präst, men mamman satte
sig emot och det hela “rann ut i
sanden...”

Det andliga intresset har funnits
hos båda bröderna.

I Tororo hade Anthony en klasskamrat
som var ett Jehovas vittne och som
talade med honom om sanningen.
Han följde med honom några gånger
till Rikets sal, och började att studera
i “Vad lär Bibeln-boken.”

När Anthony’s pappa, Philip, upptäckte
detta gav han honom ett ...ultimatum:
Skulle Anthony fortsätta att studera
Bibeln med Jehovas vittnen skulle han
inte längre betala skolavgifterna...!!!!!

Det blev ett ...avbrott... i bibelstudiet
- något han var mycket ledsen över...!!

Anthony hade inte hunnit studera mer
än några gånger, men tyckte mycket om
det han hade fått lära sig!!!

Något år senare flyttade han och hans
storebror - Gabriel - till Abaita...
Nu - vuxen och stående på egen fot,
dessutom långt hemifrån - sökte
Anthony själv upp Jehovas vittnen!
Det var en söndag i våras som han
plötsligt dök upp vid ett möte,
som vi höll i skolan!!

En broder i vår församling började
studera med honom, en el två gånger,
men frågade sen mig om jag ville
fortsätta.
Det ville jag förstås gärna!

Vi började studera från kapitel 1
i “Vad lär Bibeln-boken”.
Detta var i mitten av april.
Efter några gångers studium började
också storebror, Gabriel, vara med oss!
Han berättade att han sedan flera år
tidigare hade läst Vakttornet och tyckte
mycket om den tidskriften!

Sedan dess har vi studerat 3(!) gånger
i veckan...!!!!!!!!
Båda bröderna är som “svampar”,
suger verkligen åt sig allt det dem får
lära sig!!!
Den uppskattning de uttrycker efter
varje studium är rörande att höra!!!

De kommer på mötena, och har båda
också deltagit i dem!!

Vi är redan i ...slutet... av studieboken,
men har inte forcerat fram.
Vi är grundliga.
Deras seriösa förhållning till studiet
leder de fint framåt...!

Det är ett stort ...PRIVILEGIUM... att få
hjälpa dem att lära känna Jehova!!!!!!!!!

Våra studiestunder är höjdpunkter i
veckan!!!

Det är inte ovanligt att de även inbjuder
andra till studiet!! Grannar, släktingar,
arbetskamrater... har suttit där när jag
har kommit dit för att studera...!
Dessa nya deltar också, läser och svarar!
De har sedan erbjudits egna studier.

Anthony har vittnat för sina arbetskamrater.
Flera av dem har gett ett positivt gensvar!
Utan att det ännu har börjat ledas studier
med någon av dem... så har 3(!) av dem
börjat komma till mötena på söndagarna!!!!
Där har de sedan bett om bibelstudier!!!!

Anthony och Gabriel har blivit mycket nära
vänner till mig!!!!!!!!

Länge har de uttyckt en önskan om att vi
tillsammans skulle åka till deras hemby
och se var de har vuxit upp och framförallt
få träffa deras föräldrar och syskon.

Det var därför vi nu gjorde den här
“inrikesresan” till Tororo...

På vägen dit hade vi bestämt oss för
att göra ett litet stopp i staden Jinja.
Orsaken var att en välkänd flod
har sin källa där...

I Jinja - som på så många andra platser
i södra Uganda - ser man den väldiga
Viktoriasjön, men här ser man också
hur en bred, mäktig flod börjar
formera sig...
Det är inte vilken flod som helst som
börjar spira på den här platsen...
...nej, det är världens längsta flod...
- NILEN!!!!!!!!!

Det var en mäktig syn!

Vid en sammankomst i Kampala i början
av året träffade vi ett gift par i 60-års
åldern, som kommer från Sverige.
De heter Jan och Britt-Marie Nilsson.
Sen några år tillbaka bor de i staden Jinja,
och hjälper till i en engelsk församling.

Tillsammans leder de omkring 15 st.
bibelstudier, på den här platsen!!!

Janne hämtade upp oss och guidade
oss runt. Han visade oss också det hus
som han låter bygga i utkanten av stan.
Han får där en fin utsikt över Viktoria-
sjön, i närheten av Nilens källa...

Framåt kvällen nådde vi vårt mål
- Poyameri - Anthony’s och Gabriel’s
hemby, en knapp mil före staden
Tororo.


Höga glädjetjut och innerliga kramar
mötte oss alla när vi nådde fram till
familjens lilla gård,
att även Jim och jag var VÄLKOMNA
var inte att ta miste på!!!!!!!!!!!!

När vi hade ställt in våra väskor och
tittat runt på gården satte vi oss ner
med pappa Philip i trädgården och
började bekanta oss med varandra.
Omgående fick vi mycket bra kontakt!

Med tanke på hur han hade reagerat
när Anthony visade intresse för
sanningen, för bara något år sedan,
visste man inte hur Philips reaktion
skulle bli när han plötsligt frågar:
“Vilken ...religion... tillhör du?”

“Jag är ett Jehovas vittne,” sa jag.

Han blev först lite förtegsam...
- men snart fortsatte vårt trevliga
samtal.
Eftersom jag är intresserad av historia
ställde jag honom lite frågor om det
här landets historia...
Det berättade han gärna om!

Vi åt en god bit mat och gick sen
och lade oss.

Nästa dag kopplade vi av och njöt av
lugnet och friden, som kännetecknar
den här platsen...

Livet på den afrikanska landsbygden
kändes ...harmoniskt!!

Man lever nära djur och natur.
Kor, getter, höns gick lösa mitt ibland
oss...

Stress verkar inte existera.

Vi åt frukosten utomhus.

Nästa dag åkte vi till en plats som
kallas “Sipi Falls”.
Det är ett - över 90 meter högt och
mycket vackert - vattenfall!!

Fallet ligger nära den Kenyanska
gränsen. Mount Elgon som förser
“Sipi” med vatten är ett av Afrikas
högsta berg, 4321 m högt.

Det är tre nivåer på vattenfallet,
men de två övre är ganska små
jämfört med det nedre - stora!

Slätten som uppenbarar sig långt
nedanför oss är enorm,
den i sig själv är en ...mäktig syn!!

Det här är en väldigt vacker och
...stillsam... plats, få turister!

Nästa dag bestämde vi oss för att
försöka bestiga en stor, brant klippa
som plötsligt sticker rakt upp ur
marken på det slättland som omger
staden Tororo...
Staden ligger vid “foten” av klippan.
Den kallas för “The Tororo Rock”.

Klättringen var ganska krävande...
Jag kände det i låren, nästa dag!

Det är brant - nästan hela vägen.

Men vi lyckades nå toppen!

Där uppe fick vi vår belöning,
vilken UNDERBAR UTSIKT!!!!!

Senare fick jag höra att det finns
mycket ...ormar... på den klippan!!!!
En syster berättade att när hon
besteg klippan kom hon alldeles
inpå en ...kobra!!!!!!!

Det var lite otäckt att höra...
så som vi trampade på i det,
emellanåt, höga gräset!
Jag gick dessutom först... ;-)))


På kvällarna satt vi och pratade
- vid lågan av ett stearinljus...

Pappa Philip ville ofta vara med.

När vi - en eftermiddag - satte oss för
att studera Bibeln tillsammans,
blev Philip nyfiken.
Vi gav honom en egen studiebok,
“Vad lär Bibeln?”.
Den tog han emot och resonerade
med oss ett tag, innan han gick.

Både Anthony och Gabriel är
övertygade om att detta är
sanningen!!!

Det var underbart att se hur t.ex.
Gabriel frimodigt och med mycket
värme talade med en av sina systrar
om det han har fått lära sig!!
Han lämnade henne också litteratur.

När vi satt & studerade kom en gammal
skolkamrat till Anthony förbi och ville
träffa honom. Anthony satt oblygt med
Bibel och studiebok framme och pratade
med honom. Ganska snart ville han att
vi skulle fortsätta vårt studium, trots att
skolkamraten satt kvar!
Jag frågade Mark, som han heter, om
han ville vara med oss. Det ville han!
Han fick en studiebok och vi fortsatte
studiet.
Efteråt uttryckte Mark uppskattning av
det han fick lära och ville behålla boken!

När vi skulle åka hem, på fredagen,
kom flera i byn och ville ta adjö.
En av dem var ...Mark.
Mark sa att han hade läst i boken
och att han nu hade lärt sig vem
JEHOVA är!!!!!!!!!!
Han hade också läst annat i boken.

Jag uppmuntrade honom att be om
ett bibelstudium, när Jehovas vittnen
kommer på besök.

En annan som ville ta adjö var Freddy,
också han en kamrat till Anthony.
Vi hade träffat Freddy några dagar
tidigare och fick bl.a veta att han är
en mycket duktig fotbollsspelare.
Den här säsongen spelade han
i Ugandas ...superliga...
- motsvarande ...allsvenskan!!!

Han fick en broschyr innan vi åkte.

Eftersom vi har så stora distrikt att
vittna på och det bor så mycket folk
i landet och vi ännu inte är så många
vittnen i Uganda (även om tillväxten
är stor) så är det viktigt att vi söker

tillfällen till att vittna informellt!

Det är nog inte så ofta en ...kamera...
når Poyameri.
Man blev “till sig” när vi bad om att
få ta lite bilder innan vi åkte!

En sak som överraskade men gladde

oss mycket var att pappa, Philip,
- inför gruppfotot som vi skulle ta -
plötsligt gick iväg och hämtade sitt
exemplar av boken: “Vad lär Bibeln?”
och stod sen och höll upp den....!!!!!!!!

Det var härliga dagar vi upplevde i
östra Uganda - i trakten av Tororo!!!
Vi njöt av vacker natur och av att livet
där borta inte går lika fort...
Man verkar ta sig mer tid till att vårda
varandra!!! (Det var vackert att se!)

Vi hoppas att det lilla som vi försökte
så ut av “sanningens säd” i den här

lilla byn skall falla och någonstans

slå rot i en “god” jordmån...

Rwandiskt bröllop i Uganda!

För en dryg månad sedan berättade
Alex - ett studium - att hans bror
snart skulle gifta sig.

Han heter Dennis och bor sen 5 år
tillbaka i ...Norge!

Alex känner vi väl, men har aldrig
träffat hans bror...

Trots detta bjöd Alex mig och Jim
till hans brors bröllop!

Vi tyckte att det var lite märkligt
med tanke på att vi inte har alls
någon relation till varken
brudgum eller brud...

Men Alex har varit väldigt ivrig
i att få oss att tacka “ja!”.

Efter en del övervägande bestämde
vi oss för att åka dit.

Bröllopet stod förra lördagen - 21/7,
i Kampala.

Dennis och Joyse hette brudparet.

Det var ett stort bröllop ...350... gäster!

Det var spännande att få uppleva
mer afrikansk kultur.

Både brudgum och brud kommer
ursprungligen från grannlandet
- RWANDA.
Musik, danser, kläder, mm
präglades av den kulturen.

Vackra kläder!

Musiken var väldigt rytmisk...

- och danserna uttrycksfulla!!!

(Även om den ugandiska musiken
och även danserna också är vackra,
så skiljer de sig en hel del åt...)

Omkring 10 st hade flugit ner från
Norge...!
Vi pratade med några av dem på
festen.

De hade blivit bekanta med Dennis,
brudgummen, under hans år i Norge.

Det blev lite “roligt” när de frågade
Jim och mig hur vi var bekanta med
...brudparet...
“Nej, vi känner de faktiskt inte alls...
...ingen av dem!” :-)))

Vi fick berätta hur ivrig Alex,
Dennis bror, hade varit i att få
oss med!

(Längre fram fick vi veta att Dennis
och Alex inte är bröder…
- utan kusiner! :-)

Dennis - en lycklig brudgum - och Alex.

Innan vi åkte iväg till bröllopet lade
jag ner ca 10 traktater i en ficka...
Flest av den som heter:
“Who are Jehovah’s Witnesses?”

Man vet aldrig om man får möjlighet
att vittna om sanningen för någon...
Det skulle kännas förargligt att inte
ha något att lämna efter sig då!

Jag är glad över att de fanns med...
...alla... traktater gick åt!!
Den sista fick taxichauffören sent
på kvällen, hemma i Entebbe!

Tidigare under dagen hade vi fått
fina möjligheter att vittna informellt.
Det gjordes på ett försiktigt sätt...

När någon frågade vad vi gjorde
i landet sade vi som det var...

Många har hört talas om Jehovas
vittnen men aldrig träffat någon...!
Andra har inte ens hört talas om
oss...!!

En av de första som vi träffade på
bröllopet heter Joseph.
En varm, trevlig människa.
Vi fick fin kontakt med honom.
Efter att ha samtalat ett tag nämnde
jag att vi är Jehovas vittnen.
Han blev väldigt glad och tackade
oss uttryckligen för att vi hade åkt
hit för att hjälpa människor att
förstå Bibeln!!
Jag gav honom en traktat.

Senare på kvällen - under festen -
knackade någon mig på ryggen
när vi satt vid borden...
När jag vände mig om såg jag att
det var Joseph, som stod där med
tre unga män!

Han sade att han - vid deras bord -
hade pratat om oss, Jehovas vittnen,
men att de andra inte visste vem
...“Jehovas vittnen”... är.

Därför tog han dem med sig bort
till mig och Jim!
De verkade uppriktigt intresserade
av att få veta mer om Jehovas vittnen!!

Jag gav dem vars en traktat och på
den ena killens egen begäran även
mitt mobilnummer för att kunna
resonera vid ett annat tillfälle!!!

En som tidigare under dagen gav oss
skjuts till festplatsen kom vi också
i samtal med. Efter ett tag kom det
fram att vi är Jehovas vittnen.
Han hade aldrig pratat med vittnen.

Jag gav två traktater till hans hustru
som satt i framsätet, som hon direkt
började läsa! Vi nämnde några saker
som skiljer oss från andra:
Ingen treenig Gud, inget helvete,
hög moral, neutrala i politiken...

När vi var framme och hade parkerat
sade James att han ville ha vår e-mail
adress så att vi kunde fortsätta att
prata vidare!
Han sade också att han ville att vi
skulle komma hem och undervisa
hans barn om Bibeln!

Två dagar efter bröllopet låg det
ett mail från ...James!
Han var ganska kort men det han
nämnde var att han ville att vi
skulle prata vidare om Bibeln!!!

Vid slutet av festen, när vi hade
gått ut och stod och väntade på en
taxi, kom en av gästerna fram till
oss där och började prata med mig...

Han berättade att han var kusin
med brudgummen. Han heter
Majid och bor i Saudi-Arabien.
Där jobbar han som oljeingenjör.

Om han bor i Saudi-Arabien...
så får han kanske inga besök av
Jehovas vittnen, inte ofta i alla fall,
eftersom vi är förbjudna i det landet...

Därför sade jag till honom efter
en stunds samtal att jag har något
som jag skulle vilja lämna till dig...
...sen tog jag fram två traktater
och gav dem till honom.

Då sken han upp med hela ansiktet
& berättade att han hade fått sådana
när han var i Thailand!!!

Vi hade ett varmt, tillgivet samtal.
Han bad om mitt mobilnummer och
sade att han ville komma på besök
hos oss i Entebbe innan han skulle
bege sig tillbaka till Saudi-Arabien...

I efterhand... är jag väldigt glad över
att jag åkte iväg till det här bröllopet
- av flera anledningar...

En sak jag lärde mig den här dagen...
är att så gott som alltid försöka ha
nån publikation i en ficka...

Man vet aldrig ...var... man möter
sanningssökande och andligt
hungrande människor...!!!!!!!