ALLA...verkar lyssna till budskapet!

Söndagen (3/12) vaknade vi upp på missionärshemmet.
Våra planer var att besöka ett möte här i Mzuzu,
och sen på eftermiddagen bege oss bort till Nkhata Bay,
vid Malawisjöns strand.

Under natten blev Jim förkyld.
Jordan skjutsade mig bort till Rikets salen.
Jag skulle besöka den engelsktalande församlingen.
(Missionärerna tillhör Chichewa-talande förs.)

Mötena börjar tidigt...
De börjar redan kl. 08.00...!
(Det innebär att man lämnar Rikets sal
- efter ett Offentligt föredrag och Vakttornsstudium -
när vänner i min hemförsamling - Malmö Södra -
är på väg TILL Rikets sal...!!)

Efter mötet stannade en stor del av församlingen kvar
för att vara med om ett kort möte för tjänst.
Det hölls utanför Rikets salen,
för samtidigt som det pågick fylldes salen igen...
10.30 skulle ett nytt möte börja,
nu på chichewa!

Jag fick samarbeta med en yngre broder.
Det är en sådan glädje att få predika här!!!
ALLA... vi söker - i hemmen eller på gatan -
tar sig tid att lyssna!
Vi resonerar med dem,
framför en tanke från Bibeln
och ber att få lämna något efter oss,
en traktat eller tidskrift,
och de tar emot det med stor TACKSAMHET!!

Så gott som alla i Malawi tror på Gud!
Någon berättade att en av våra systrar
en dag - chockad - hade återvänt från tjänsten...
Hon hade träffat en person som sa att den
inte trodde på Gud...
Det var EN person som hade uttryckt sig så,
men vår syster kunde nästan inte fatta att det
var möjligt!!!

När vi avslutat vår tjänst bestämde jag mig
för att prova på ett lokalt transportmedel
tillbaka till missionärshemmet - cykeltaxi!
Man har helt enkelt bara satt en tjock dyna
på pakethållaren...!
Det kostade inte många kronor att bli
skjutsad genom stan på det viset...
De hade nog utvecklat starka benmuskler
för snabbt gick det!
Missionärshemmet ligger i utkanten
av Mzuzu. Sista ca 500 metrarna
utgörs bl.a av en lång, brant backe...
där hoppar man av och går resten.

Någonstans mitt i den backen ligger
en stor Polisstation...
Jag tror att min klädsel och väska, för många,
avslöjar mig som ett Jehovas vittne.
Hade jag passerat här under de hemska
förbudsåren hade säkert min puls "stegrat" sig
ordentligt när jag nu kommer upp jämsides
med stationen...!

Eftersom jag vet att vi numera är fria
att verka i Malawi bestämmer jag mig för
att gå fram till två polismän,
som står på andra sidan de stora grindarna
som leder in till stationen...
Jag nickar vänligt till dem.
Då kommer båda två fram till mig...
Jag tar fram två traktater, berättar något
om innehållet i dem och frågar om jag får
lämna dem efter mig. Det får jag!

En bit högre upp i backen frågar jag en man
om jag får lämna honom en traktat.
Det visar sig att han också är polis!
Det blir ett längre samtal. Jag får bl.a läsa
några uppmuntrande verser från Ps. 37.
Plötsligt avbryts vi av en ... poliskonstapel ...
- som hade promenerat mot oss.
Han ser allvarlig ut och undrar vad vi pratar om...!
Eftersom jag vet att vår verksamhet är fri numera
berättar jag att jag är ett Jehovas vittne,
och vad jag pratat med hans kollega om.
Vi har sen ett trevligt samtal alla tre!!!
Båda två skaffar sig traktater.
Den något allvarligare poliskonstapeln
frågar plötsligt efter mitt mobilnummer...(?)
Jag berättar att jag inte har något just nu,
men ska skaffa när jag kommer upp till Uganda.
"Men hur ska vi då kunna ha kontakt"? frågar han
- med sin fortfarande allvarliga stämma
och lätt stränga uppsyn!!
"Om du vill att vi ska ha kontakt kan du få
min e-mailadress", säger jag.
Han får den och jag går mycket glad vidare!!

Uppe på toppen av backen lämnar jag
en traktat till en medelålders man.
När han förstår att jag är ett Jehovas vittne
uttrycker han STOR uppskattning
av våra tidskrifter...
"They are so educating!!!", säger han
två gånger under vårt samtal.
Den enda tidskrift jag har i min väska
är ett Vakttorn som vi har använt vid mötet
på morgonen- det exemplaret får han!
Jag uppmuntrar honom till att fråga efter
Rikets sal nästa gång han träffar Jehovas vittnen:
"Om du uppskattar våra tidskrifter så mycket
kommer du att tycka mycket om våra möten också!"

Lycklig - efter en underbar och spännande tjänst -
återvänder jag till missionärshemmet...!!! :-)